”Jag är den nya Picasso…”

TEXT: ROBERT LAUL FOTO: STEFAN MATTSSON GRAFIK: PAUL WALLANDER

EKERÖ. På tomten till Carolina Gynnings ateljé står en 800 år gammal ek.

De har en sak gemensamt, konstnärssjälen Gynning och det gamla trädet: ett jävla tålamod.

För Carolina Gynning, 39, har tålamodet varit avgörande för att hon idag befinner sig där hon gör, med ett konst- och designimperium som omsätter över 30 miljoner kronor per år.

– Det är det här livet jag har drömt om, säger hon.

1. MÖTET

”Allt jag gjort har lett till något bra”

Under 2000-talet har tusentals unga män och kvinnor blottat sina liv i olika dokusåpor. Majoriteten av karaktärerna som passerat genom Big Brother, Baren, Farmen och Paradise Hotel och allt vad såporna heter och hetat har inte haft tålamodet att omvandla skandalstämpel till en framgångsrik, offentlig tillvaro.

Några få har på ett varaktigt sätt slagit mynt av kändisskapet: Per Holknekt, Kitty Jutbring, Joakim Lundell, Nemo Hedén, Samir, prinsessan Sofia…

Och så Carolina Gynning då.

Den klarast lysande stjärnan av de alla.

Det behövs förstås mer än tålamod. Carolina har alltid vetat att hon haft det i sig, men inte alltid fått det ur sig på rätt sätt.
– Jag hade ingen aning om vad jag höll på med när jag gick in i Big Brother. Jag bara körde på. När det var som värst bad min mamma mig att byta efternamn, säger Carolina.

När hon som framgångsrik konstnär och affärskvinna tittar tillbaka på livet som skandaldrottning handlar det inte om en revansch mot de som underskattade henne – dem bryr hon sig inte längre om – utan en glädje över att kunna omsätta sina kreativa kvaliteter till något konstruktivt.

– Allt jag gjort har lett till något bra. Det har varit en cirkel och ett pussel. Jag tror att allt har en mening, därför ångrar jag ingenting, säger hon.

Det låter kanske som en banal klyscha men ni ska snart se att det ena har lett till det andra på ett fascinerande sätt i Carolina Gynnings liv.

Vi träffas i ateljén hon kallar ”hippiehuset”, en tvåvåningsvilla på Ekerö värd i storleksordningen tio miljoner kronor. Ett par hundra meter bort på samma gata, säkert värt det dubbla, ligger huset hon bor i med sambon Alexander och döttrarna Alicia, 5 och Adele, 3.

Det är en en kall men klar förmiddag i november och Carolina öppnar dörren klädd i svart: svarta byxor, svart tjocktröja och en svart mössa. Det spelar ingen roll, Carolina Gynning är aldrig uttryckslös, aldrig neutral.

Antingen finns det något strålande glatt över henne.

Eller djupt vemodigt.

Det är en god egenskap eftersom hon gillar att bli fotograferad, numera med kläderna på även om hon försvarar nakenheten och inte tycker det är något att ha ångest över.
– Jag är i grunden otroligt fascinerad av kvinnokroppen. Jag tycker den är det vackraste som finns, säger hon.
Hennes Instagramkonto som mest består av bilder på henne själv har 265 000 följare.
– 270 000, rättar hon mig snabbt.
Carolina Gynning är ändå tacksam för att Instagram inte fanns under hennes gamla liv.

– I så fall hade jag haft Sveriges mest bisarra, intressanta och vrickade Instagramkonto, säger hon.
Berättelsen om Carolina Gynning är berättelsen en metamorfos: från tjejen som var vildast av alla till kvinnan med det perfekta livet.

2. BARNDOMEN

”Jag drogs till det mörka och destruktiva”

Carolina Gynning växte upp i en idyll och fick mycket kärlek av sina föräldrar.
– Vi bodde i radhus, det var vita sandstränder, gröna ängar och vi snodde hästar i hagen.
Snodde hästar?
– Vi hoppade upp och red barbacka. Helt livsfarligt, säger hon idag.
Falsterbo är sedan förra sekelskiftet ett populärt tillhåll för Malmös överklass med sina golfklubbar och hästtävlingar, småbåtshamnar, korsvirkeshus och kullerstensgator. Carolinas pappa var egen företagare inom klädbranschen, mamman lågstadielärare och skulptör med egen studio i hemmet.
– Jag fick konsten med modersmjölken, säger Carolina som i hemlighet drömde om en egen popcornfabrik.
Hon minns tillvaron som kärleksfull.
– Även om jag har varit dragen till det destruktiva och haft mycket ångest har jag alltid haft en grundtrygghet. Jag är jordad som människa. Det tror jag kommer från att jag har fått mycket kärlek av mina föräldrar, säger hon.
Carolina var fyra år gammal när föräldrarna skilde sig. Mammans nya relation blev kaotisk.

– Det var jobbigt att växa upp med en dålig stämning. Två människor som jämt bråkade, säger hon.
Problemen i hemmet gjorde att hon fick mindre uppmärksamhet och bekräftelse. Carolina började göra extrema saker för att få vuxenvärldens reaktion.
– Jag gjorde revolt när jag blev tolv. Började röka hasch. Jag hade mycket ångest men förstod inte vad det var. Jag lärde mig att dämpa ångesten genom att ta droger ihop med kompisar.
– Mamma brukar säga att det var som om någon bytte ut mig. Jag blev rebellisk, helt galen.
Hon läste Deborah Spungens ”Inte som andra döttrar” tills pärmarna lossnade och drogs alltmer till likasinnade.
– Jag blev fascinerad av förstörda människor. Som hade en trasig själ. Jag tyckte de var mer intressanta än folk som bara puffar kuddarna.
Vad är det intressanta?
– Sorgen, smärtan, ångesten… Allt det där de bär på. Man känner direkt att ”oh, det här är en spännande människa”.
Hur då spännande?
– Jag älskade the dark side. Det har jag alltid gjort. Dragits till fel människor. Det är lite farligt. Alla på the dark side är inte snälla. Det kan hända dumma saker när man håller på med droger.

3. UPPVÄXTEN

”Hypnosen kaosade till det i min hjärna”

För att förstå sin uppväxt och ångestproblematik har Carolina Gynning tillbringat många timmar i terapi och psykoanalys. För två år sedan började hon gå i hypnosterapi.

Där hände något oväntat. Efter att i många år målat ansikten med mycket färg föddes plötsligt ett nytt sätt att måla i hypnosen.

– Jag hade funderat länge på när brytpunkten skulle komma. När jag som konstnär skulle göra något annat. Det kom i hypnosen. Jag målade den första och tänkte: fy fan det blev ju riktigt jävla bra.
– Om man nu får säga det om sina egna konstverk, säger Carolina med ett skratt.
Men vi tar det från början.
Hur, exakt, fungerar egentligen hypnos? Jag ber Carolina att förklara i detalj.
– Jag ligger ner och blundar, terapeuten pratar.
Vad säger han?
– Han räknar till tio, ber mig att gå djupare ner i mitt undermedvetna. Att jag ska försöka se mig själv på en äng. Jag leds bort från mina vanliga tankar.

Hypnos kan jämföras med yoga eller meditation, tycker hon.
– Vanligtvis har vi fullt med tankar i huvudet, men när du går ner i hypnosen kopplar du bort allt annat. Du är bara i stunden.
Terapeutens ord hjälper Carolina att nå ett extremt avslappnat tillstånd.
– Jag trodde jag skulle bli typ drogad, inte veta vad jag gör. Men så är det inte. Jag är fullt medveten, men ser bilder och filmsnuttar.
Vad för bilder?
– Starka bilder. Jag såg mig själv naken med en papperspåse över huvudet. Den starkaste var när jag leder iväg mig själv. Det är så mycket som händer i en ung kvinna. Särskilt jag som var så dragen till det negativa och mörka.
– Jag ville rädda den där flickan, säger Carolina.
De inre bilderna resulterade i åtta målningar som fungerar som en symbolik över olika händelser i hennes liv.

– Jag har fått kämpa för att bli tagen på allvar och i media är man naken, säger hon.

Att hypnosen hjälpte Carolina i yrkeslivet råder ingen tvekan om – men blev hon så mycket klokare egentligen?
– Både och. Jag hade gått i psykoanalys i fyra år innan. Jag hade en förklaringsmodell hur allt i mitt liv gått till och varför jag mår som jag mår. Hypnosen kaosade till allt i min hjärna.
Är det bra?
– Det var nog inte så bra egentligen. Men det var bra för konstnärskapet. Både som skådespelare och med konsten måste man jobba med sig själv för att utvecklas.
För tillfället har Carolina gjort en paus i hypnosterapin.
– Jag gick ett år men sedan började jag måla. Jag har fått så mycket information att jag är tvungen att bearbeta den ett tag.

4. #METOO

”Vi förändrar inget  som offer”

Långt innan #metoo-uppropet svepte in över världen och Sverige berättade Carolina Gynning i Sommar i P1 om ett sexuellt övergrepp:
”Vargarna som sargade min själ den där natten, som tog en bit av mig som jag aldrig skulle få tillbaka. Tänk att vissa människor lämnar sådana spår i ens liv. Jag berättade aldrig för någon att det hade hänt. Det gick till och med så långt att jag blev vän med en av dem, vän med min värsta fiende”.
Jag frågar hur hon ser på händelsen mot bakgrund av att liknande saker nu diskuteras intensivt?
– Man kan läsa mellan raderna vad som hände mig, men jag hör till de kvinnor som inte vill berätta i detalj. Det har ingen med att göra, säger Carolina.
Hon tycker att #metoo är ”en fantastisk kampanj”, men när jag träffar Carolina första gången har hon inte landat i hur hon ska uttrycka sig om den.
– Det är så mycket känslor, menar hon.
När vi hörs på nytt efter ett par dagar ber hon att få omformulera sig.
– Jag är inte van att tala om så här viktiga ämnen i media. Jag vill att det jag känner i hjärtat ska komma fram.
Hon uppmuntrar uppropet, inte minst som mamma till två döttrar.
– Det känns jävligt jobbigt att höra alla historier. Alla dessa öden är så fruktansvärt tragiska. Det är bra att män med mycket makt, som använt den på fel sätt, nu hängs ut och halshuggs av media.

Samtidigt tycker Carolina att debatten har blivit enkelspårig, och ytterligare några dagar senare startar hon en egen hashtag via sina egna sociala mediekanaler: #m2all.
– Debatten behöver flytta ut över könsgränserna. Det finns så många som är drabbade av sexuella övergrepp, inte bara kvinnor. Det finns fina människor i alla grupper, det finns också svin. Nu glömmer vi ibland bort de fina männen, de som kanske själva har blivit utnyttjade, säger hon.
Det stora arbetet för att få till en förändring börjar nu, enligt Carolina Gynning:
– Om alla bara berättar detaljerade historier i media kommer det inte leda någonstans. Vissa utnyttjar den här kampanjen för att få sitta i tv-soffan och det gillar inte jag.
Hur menar du?
– Det är modigt att kvinnor vågar säga sanningen, att allt kommer upp till ytan, men det får inte stanna där. Då kommer vi kvinnor att ses som offer istället. Det är inte så vi gör förändringen.
Hur görs förändringen?
– Genom att vi är förebilder på andra sätt. Man kan ha haft det jobbigt i det förflutna men vända det till något positivt. Jag vet att jag är ett bra exempel på det. Jag kan må sjukt dåligt men jag gör ändå konstverk, skriver böcker eller föreläser.
Carolina tror att 2017 kommer gå till historien som året då det skapades en ny, bättre värld för hennes döttrar att växa upp i:
– Året då många män blev tvungna att rannsaka sig själva och förändra sitt sätt att behandla kvinnor. Män kommer inte att våga att använda makten på fel sätt längre.

5. KARRIÄREN

”Jag är den nya Picasso”

Carolina Gynning drivs av en obeveklig tro på att allt har en mening. Det är svårt att argumentera emot om man tittar på hennes yrkeskarriär, särskilt åren från Big Brother och framåt.
2004 fick hon en plats i den då populära och omskrivna dokusåpan. Det var en följd av att hennes exibitionistiska sida lett till ett par vilda år som fotomodell med sillikonbröst.
– Jag kom med för att jag råkade känna Bingo Rimér. Han frågade om de ville ha en skandalblondin i programmet, säger Carolina.

I Big Brother-huset, innanför väggarna bakom en kamera, jobbade Jesper Ganslandt. Han blev senare en framgångsrik regissör som slog igenom med dunder och brak med ”Farväl Falkenberg”. 2012 regisserade han ”Blondie” där han gav Carolina Gynning en huvudroll.
Carolina beskriver filmen som den enskilt viktigaste händelsen i hennes yrkesliv.
– Det var en byggsten. Jag fick väldigt bra kritik för min insats, säger hon och fortsätter:
– Efteråt kände jag: ”Gud, det är det här jag vill göra”. Jag trodde att efter 30 är det väl ingen som vill ha mig som skådespelare. Då är man typ gammal. Idag är jag snart 40 och det är nu jag verkligen får jobb, säger Carolina som syns i stjärnspäckade TV3-satsningen ”Lingonligan” i januari.

Ändå är det konsten Carolina Gynning brinner mest för. Den har funnits med hela livet, ja ända tillbaka hennes morfars bror, gobelängkonstnären Lars Gynning (1920-2003).
– Han var kompis med alla stora konstnärer på sin tid. Han bodde i Paris och hängde med Picasso.
Vem är dagens Picasso?
– Det är jag! säger Carolina och brister ett i ett gapskratt.
– Nä, jag skojar. Jag får väl åka ut och lära känna honom eller henne.
Carolinas nya konstverk kan sorteras in under symbolismen som växte fram i Frankrike under slutet av 1800-talet. Målningarna fick ett mer symboliskt innehåll och uttolkade människans inre liv.

Du har sagt att du vill erövra världen med din konst. Vad gör den så bra menar du?
– Jag tycker att jag berör. Det är många som säger det till mig. Jag ser hur stor den har blivit i Sverige. På mässor kommer människor från andra länder fram till mig, människor som inte vet vem jag är sedan tidigare. Det finns nog ett utrymme för min konst utanför Sverige, men det vet jag inte, vi får se.

6. HÄLSAN

”Jag dricker knappt alkohol längre”

Tidigare i sitt liv har Carolina Gynning ”knarkat så in i helvete” men nu är det slut med det, hävdar hon.
– Jag tar absolut inga droger, jag dricker knappt alkohol. Jag är en renlevnadsmänniska. Jag har inget intresse av det. Jag är en av de där tråkiga nu, som bara tar ett glas vin. Det har svängt totalt.
Saknar du det?
– Absolut inte. Jag träffade Alexander för snart åtta år sedan och han dricker knappt heller. Det var länge sedan jag hade en riktigt fylla.
– I dag ser jag det som en tillgång att kunna lägga mig klockan nio, vakna vid halv sex, se solen gå upp och gå till stallet. Det är mitt rus.
På temat att allt har en mening plågades Carolina Gynning under många år av bulimi. Först i Big Brother-huset kom hon ifrån den allvarliga ätstörningen. Redan första dagen gick hon in och spydde upp maten på en toalett. Direkt fick hon veta att om det hände igen skulle hon bli utslängd från programmet. Carolina ville vara kvar, vann hela skiten och besegrade bulimin av bara farten efter många års försök.

Några fler, allvarliga sjukdomar har hon inte haft.

– Peppar peppar, säger hon och knackar hårt i bordet, skrockfull som hon är.
På soffbordet ligger en stor coffetable-bok, ”Min natt med Martini”, en drinkbok som Carolina gav ut 2009. Hon har lagt fram den för att ge mig den som en present. Det är förstås snällt av henne, men jag är nykter alkoholist, berättar jag.
– Oj förlåt, ja då får du blanda drinkarna utan sprit då, säger hon och skrattar högt åt saken.
Ett cyniskt marknadsföringsknep – eller en vänlig gest från en genuint spontan människa? Jag upplever Carolina som en ärlig och varm person och väljer att tro det sistnämnda.

I stället dukar hon fram kaffe och ett par ”Ekeröbullar”. De är goda men verkar mest bestå av socker.
Carolinas sista last är just ett sockerberoende, säger hon:
– Jag vräker i mig choklad. Socker överhuvudtaget. Jag äter mycket hellre en bulle till lunch än en riktig lunch. Jag är hopplös med socker. Jag har försökt flera gånger att vara sockerfri en helg, men det går åt helvete efter en timme.
För att kunna se ut som hon gör måste Carolina därför lägga mycket tid på träning: hon styrketränar tre dagar i veckan och rider lika ofta på hästen Cardo.
– Hoppträning med tränare är sjukt tufft. Jag är mer svettig efter ett ridpass än efter ett styrkepass. Men styrketräningen ger mig muskler. Jag vill kunna ta upp ur sängen även när jag är 80.

7. KÄRLEKEN

”Vi ger varandra enorm frihet”

Under många år levde Carolina Gynning ett gränslöst och utsvävande liv där hon drogs till farliga män. Hon har blivit misshandlad och kontrollerad. Farliga män är farliga just för att de kan bli riktigt farliga, som hon beskriver det.
– Jag har varit i många destruktiva förhållanden. Det är skitjobbigt. Jag pallar aldrig att vara med någon som sätter på mig handbojor.
Carolinas dilemma var att hon inte klarade av ”lugna, snälla killar” heller. Under lång tid gav det henne ångest vilket finns beskrivet i memoarboken ”Ego Girl”.

Nu har hon varit sambo med barnens pappa Alexander Lydecker, försäljningschef på Expressen, i sju år. Det längsta förhållandet hittills i hennes liv.
– När jag träffade Alexander hade jag redan skrivit ”Ego Girl”. Han tyckte inte att han behövde läsa den. Han känner mig som den jag egentligen är. En bok blir bara en del av dig själv, det blir inte exakt den du är.

Vad är hemligheten bakom ert långa förhållande?
– Att vi är så olika.
Hur då olika?
– Jag är flummet och han är inte lika mycket inne på det spirituella som jag är. Men vi tröttnar liksom inte på varandra, säger Carolina och gör en paus för att tänka efter.
– Sedan kan vi ryka ihop så in i helvete också, just för att vi är så olika. Men jag tror det är styrkan. Om vi varit likadana hade vi tröttnat på varandra.

När det knakade som värst gick Carolina och Alexander i parterapi.
– Vi hade det jobbigt. Det blev dålig kommunikation. Vi kände att vi har en enorm grundkärlek men ville inte sumpa förhållandet för att man är lite oense ett tag. Det var fantastiskt bra.
I parterapin växte en ömsesidig respekt och förståelse fram.
– Nu ger vi varandra enorm frihet, säger Carolina.
Hur då?
– Under hela barnens uppväxt har jag sagt åt honom att klart som fan du ska dra iväg med dina polare. Nu är han likadan mot mig. Jag kan dra till Ibiza när jag vill.
Vad lägger du i orden ”enorm frihet”?
– Ja det är inte sexuell frihet alltså. Det skulle jag aldrig acceptera. Men med allt annat.

8. MAMMROLLEN

”Jag har varit inne i en torktumlare”

Innan Carolina Gynning blev mamma fick hon ett missfall i vecka tolv.

– Det är ganska sent. Jag hade redan fått lite mage. Jag berättade i förtroende för en kompis som spred ut det. Sedan ringde Expressen, säger Carolina.

– Det var så jävla jobbigt.
Vännens svek var inte det värsta utan att Carolina var så oförberedd på missfallet.
– Jag skulle göra ultraljud och barnmorskan sa: ”Nähä, här var det inget hjärtljud”.
Carolina beskriver hur allt bara stannade upp, hon förstod ingenting.
– Vad är det för fel på mig?
Därför efterlyser hon en större öppenhet kring ämnet.

– Jag tycker det är konstigt att kvinnor inte pratar mer om missfall, det är ju så jävla vanligt. Om vi hade pratat mer om det skulle det bli ungefär som en maginfluensa eller en förkylning som alla också får. Då hade jag inte behövt känt mig så konstig och undrat vad fan det var för fel på mig, säger hon.
Hennes döttrar är i dag fem och tre år. Carolina beskriver småbarnsåren som den värsta krisen i hennes liv.
– För mycket jobb, för många små barn. Jag skaffade en häst som hjälpte mig igenom det. Stallmiljön gör mig väldigt avslappnad.
Idag fungerar det bra igen men hon har inte glömt hur det var för några år sedan:
– Det känns som att jag varit inne i en torktumlare. Nu har den stannat. Oj då, får man sova på nätterna?

Om dina döttrar kommer till dig om 15 år och säger att de ska vara med i Paradise Hotel – vad svarar du?
– Då säger jag nej, snälla, gör det inte. Alla blir inte prinsessor. Det är knappt någon som lyckas efteråt.

Skulle du förbjuda dem?

– Det går inte, men jag hade gjort allt för att tala vett i dem.
Vad skulle du själv vilja säga till ditt tonåriga jag?
– Oj oj oj. Jag hade inte kunnat säga nånting, för det hade jag skitit i. Mina föräldrar har alltid försökt att lugna ner mig men det har inte spelat någon roll.

Carolina Gynnings bakgrund innebär att hon ställs inför en annan typ av dilemma: en omfattande del av hennes gamla liv ligger tillgängligt ett par googlingar bort.
Vi tillhör en generation där våra barn kan ta reda på mycket om oss genom internet. Hur förhåller du dig till det?
– Allt är man ju inte stolt över. Men äh, sånt är livet.
Har du någon strategi för det?
– Nä, de får fråga om de blir intresserade. Jag är en väldigt öppen människa. Jag kommer med glädje att prata med mina döttrar om sex och samlevnad. Det är bara kul. Jag är inte den som tycket det är jobbigt att prata om mens och sådant. Jag är mamman som kommer att prata alldeles för mycket om det.

Mamman som dina döttrar kommer tycka är jävligt pinsam?

– Ja exakt: ”Håll käften nu, mammaaaa”.

Vad är det viktigaste när du uppfostrar dina barn?

– Kärlek. Jag ger de så mycket kärlek jag bara kan. Om de känner att de har en kärlek från sina föräldrar, så lägger det grunden i dem. Det är mycket kramar och pussar och gos. De sover fortfarande med mig i sängen.

9. LÖPSEDLARNA

”Mamma ville jag skulle byta efternamn”

Att prata skandaler med Carolina Gynning kan ta sin tid. Det finns en hel del att gå igenom. Det handlar om en person vars egen mamma bad byta efternamn.
– Det var precis efter Big Brother. Jag förstår henne, säger Carolina.
Vad sa du?
– Nä, det går inte. Jag kan inte byta efternamn.
Bara i Aftonbladet har hon figurerat på över 50 löpsedlar och vi går igenom några av dem.
Ser du den här delen av din bakgrund som en tillgång eller belastning för där du befinner dig idag?
– Både och. Jag har blivit känd för att det har skrivits om mig. Då kommer det fler människor på mina utställningar. Men sedan har det varit en nackdel rent psykiskt. När det varit jättemycket storm har jag känt att jag orkar inte vakna till en ny löpsedel. Min familj har tyckt det varit skitjobbigt.

Inställningen till att ofta figurera på löpsedlar sammanfattar hon elegant med två ord:
– En hatkärlek.
Istället för att i detalj gå igenom alla kontroverser försöker jag hitta någon slags mönster och skymtar en struktur att hon inte är så noga med rätt och fel.

– Vad menar du med det? undrar hon med ett förvånat skratt.

Du åkte dit för fortkörning och pratade i mobiltelefon samtidigt, då la du ut bilden på dig själv och skrev att det viktigaste var att du såg bra ut på bilden?

– Just den bilden var för att retas. Alltid retar det någon på Instagram. Och jag körde inte speciellt snabbt heller, tycker Carolina.

Hon hamnade även på löpsedlarna när hon försökte göra avdrag för resor och hävdade att de var jobbresor. Skatteverket granskade Gynnings blogg och avslöjade bluffen.

– Ren okunskap, säger hon i dag.
– På den tiden hade jag ingen revisor som jag har i dag som sköter allting. Jag visste faktiskt inte exakt hur jag skulle lägga under pengar. Idag har jag en revisor som ser hur mycket pengar som skulle betalas in. I dag har jag gjort rätt för mig.

Men tycker du är viktigt med rätt och fel?

– Det är klart att jag kan gå mot en röd gubbe. Vissa saker tycker jag är lite skitsamma. Jag är fortfarande en rebell.

Jag påpekar att Carolina är mamma i dag. Vill hon inte att hennes barn ska stanna för röd gubbe?

– Jo, jag vill ju lära mina barn att stanna. Jag säger inte åt de att springa precis innan bilarna kommer. Men jag kanske är lite som person att ”äh, det ordnar sig”.

Den löpsedel hon själv skrattar högst åt i efterhand är av en helt annan karaktär:

”JAG VAR EN
FJÄRIL I ETT
TIDIGARE LIV”.
Även på dörren till ”hippiehuset” sitter en fjäril i metall.

Vad är det med dig och fjärilar?
– Ja, men eftersom fjärilar är så viktiga för mig så jag var säkert en fjäril i ett tidigare liv.
Varför är de viktiga?
– Jag ser de som ett tecken för något positivt. Så fort jag ser en fjäril går jag åt det hållet. Fjärilen är en symbol för massa positiva saker.

10. PENGARNA

”Jag har höjt priserna”

Carolina Gynnings företag har omsatt i storleksordningen 30 miljoner kronor senaste åren. Det är inte fel att beskriva det som ett stadigt växande konst- och designimperium.

Tidigare tog hon 10 000 spänn för en tavla, hennes nya konstverk säljs för 69 000 kronor styck.
– Jag hinner bara måla tio tavlor på ett år. Det tar tid, det är ett hantverk, jag kan lägga tre månader på en målning. Då får man ta betalt också.
Fyra av Carolinas sju tavlor är redan sålda, den åttonde är inte till salu alls.
Oavsett bud?
– Okej, det finns bud jag skulle fundera på men det har inte kommit något sådant.

Varför vill du inte sälja den?
– Jag har ångrat att jag sålt en del tavlor, som ”Bleeding Barbie” och ”Slice of life”. De har etsat sig fast i min själ, men nu är de någon annanstans, säger Carolina lite sorgset.

Framför allt är det Gynning Design AB som genererar pengar: 22,5 miljoner kronor i omsättning under 2016 och en vinst på fyra miljoner. Där ingår Carolinas konst och smycken men bäst säljer produkterna med hennes motiv: kuddar, glas och brickor med mera.
Carolina Gynning plockar själv ut en miljon kronor om året i lön och hymlar inte med att pengar är viktigt för henne. Första miljonen tjänade hon redan när hon började jobba på tv för tio år sedan.
– Det är absolut det här jag har drömt om. Jag har kämpat för att hamna på den här nivån. Jag har jättehysteri med pengar. Om jag inte har pengar får jag fullkomlig panik.
Vad handlar det om?
– Jag kommer ihåg det från min uppväxt, när jag kämpade på som modell och inte tjänade några pengar. Jag tyckte det var så jävla jobbigt.

Var är du rädd för?

– Att jag inte ska ha råd att betala min hyra. Därför måste jag köpa fastigheter. Om det händer något så kan jag sälja. Min sambo tjänar mycket pengar men jag har aldrig velat sätta mig i händerna på någon annan. Jag måste ha pengar så att jag slipper ha panik för att inte ha pengar.

Vad gör du med dina pengar?

– Jag köper hus. Jag har köpt det här huset. Sedan slösar jag också. Jag är en jätteslösarmänniska.
Under tiden vi håller kontakten kring intervjun publicerar Carolina en Instagrambild på en Gucci-väska med fjärilar som hon inte kunde motstå att köpa trots att hon lovat sig själv att inte köpa fler dyra väskor:
– Men det stod Carolina på den.

Vad lägger du mer pengar på?

– Resor, vin, mat. Ha det nice. Hästen suger mycket pengar. Jag måste bli bättre på att spara, jag ska ha det som nyårslöfte. Jag ska investera i fler hus. Jag är helt ointresserad av aktier. Jag vill ha land. Jag vill ha hus. Helst på Ibiza.

Bomarknaden faller just nu. Om du avvaktar lite kan du säkert fynda.

– Exakt. Så jävla bra, tycker Carolina Gynning.

11. KROPPEN

”En hyllning till min kropp”

Ovanför soffan där vi sitter i ”hippiehuset” hänger en rosa neonskylt med texten: ”Dream about me”. Carolina Gynning har figurerat på många nakenbilder genom åren. Hon beskrev det som ”roligt och busigt” när hon började visa sig naken eller väldigt lättklädd.
I grunden är hon fascinerad av att kvinnokroppen är så vacker, säger hon idag.
– Det är den jag själv målar mest.
Har du reflekterat över var din exibitionistiska sida kommer ifrån?
– Det behöver inte vara så allvarligt. Det kan vara en hyllning till din kropp, något sensuellt och vackert. Det behöver inte bero på att du varit sexuellt trakasserad när du var tolv.
Så har hon inte alltid sett det, men det är så hon försöker se det nu.
– Måste det vara så jävla mycket ångest för att man ställer upp på en nakenbild? Kan det inte bara vara att känna: ”Fan vad snygg jag är, jag vill vara med på den här bilden”?
Är kvinnokroppen vackrare än manskroppen?

– Mycket vackrare. Manskroppen tycker jag inte är snygg överhuvudtaget.

Är det bara ett konstnärligt perspektiv på kroppen, eller även i ditt sexuella liv?

– Nä, absolut inte, där är det en annan sak. Jag kommer ihåg när jag blev kär i Alexander så tyckte jag att han hade jättesnygg kropp. Men i det konstnärliga är kvinnokroppen den intressanta. Former är härliga och mysiga. Ni killar har inte det på samma sätt.

Är du en bra förebild?
– På många sätt ja. Just genom att jag visar att man kan vända det negativa till något positivt. Jag sätter upp mål, visualiserar exakt vad som kommer hända, och sedan bara go for it.
Tycker du alltid att du varit en bra förebild?
– Förut var jag inte ute efter att vara någon jävla förebild heller. Förstår du vad jag menar? Jag funderade inte på om jag var en förebild. Jag bara körde på.
Tycker du det är löjligt att vara en förebild?
– Absolut inte! Idag blir jag väldigt berörd när jag får mejl av tjejer som mår dåligt. Tjejer som har haft det skitjobbigt och som känner att de får styrka och mod av att följa mig. Det är helt fantastiskt.
Vad hade du för egna förebilder?
– Mamma och pappa, Marie Göranzon och Madonna. På lite olika sätt. Jag var för gammal när Lady Gaga kom, Madonna var min generations punkdrottning.

12. ÅSIKTERNA

”Jag vågar inte gå på Idol-finalen”

När jag frågar Carolina Gynning vilken orättvisa i samhället som gör henne mest upprörd handlar hennes svar om terrorism.

– Jag är rädd för terrorattacker. Jag känner mig inte trygg på en konsert. Jag tycker det är jättejobbigt att vara i en folksamling. Där har de verkligen kommit åt mig. Det har kommit nu, senaste åren.
Begränsar det dig?
– Ja. Alexander frågade om vi skulle gå på Idol-finalen men jag sa nej, jag vill inte sitta bland så mycket folk. Jag vill helst sitta ute på landet, med hjälm och skyddsväst.
Rent statistiskt är det fler som dör av att halka i badkaret och slå skallen i golvet än som dör i terrorattacker.
– Säg nu inte så, då blir jag orolig för det också.
Jag tänkte mer att du inte ska behöva vara så orolig för det andra.
– Okej, men jag är så sjukt orolig alltså. Jag har sådan jävla noja. Det är samma när jag sätter mig på ett flyg så tror jag att det ska sprängas.
Katastroftänkandet går igen även när det gäller sjukdomar. Trots att Carolina bara varit sjuk i bulimi är hon livrädd att bli smittad av ”någon av de äckliga sjukdomar som finns i dag”.
– Jag äter alla vitaminer man kan äta. Jag är som en pillermissbrukare fast med vitaminer. Jag äter säkert för mycket vitaminer men jag tycker det är så hemskt med allting.

13. SJÄLVBILDEN

”Jag har ett jävla tålamod”

Det är lätt att relatera till kraften i Carolina Gynnings livsresa. Att ha så mycket i sig, inte få ut det, och sedan plötsligt exploderar det.
Jag frågar om folk underskattar henne fortfarande?
– Nä.
– Eller det är det säkert många som gör men deras röster hör jag inte längre.
I stället fokuserar Carolina på de positiva reaktioner hennes person väcker.
– Jag hör bara det positiva. Det blir jag glad över. Egentligen behöver jag inte den bekräftelsen längre. Det handlar nog om att jag blivit äldre också, att jag känner mig mer fine med läget.
Det måste funnits en tid då du kände att du hade så mycket mer i dig än vad folk trodde och tyckte?
– Ja, jag har varit jätteledsen under många år för att det bara fokuserades på en sida. Jag har vänninor som fortfarande tycker att jag får så mycket skit på Instagram och bloggen och undrar om jag inte blir ledsen? Men jag ser det inte.
Vad har du får tips till människor som känner sig underskattade och inte får ut allt de vill?
– Det gäller att hänga kvar och försöka bevisa motsatsen. Det kommer inte av sig själv. Om jag varit en svag människa hade jag kunnat brytas ner. Men jag har ett starkt inre och har kört vidare.

Å ena sidan ger Carolina Gynning ett impulsivt och spontant intryck. Men det är bara en liten del av henne, den som syns tydligast utåt. För hon hade aldrig tagit sig dit hon är om hon inte också bar på ett enormt tålamod.
– Jag har ett jävla tålamod. Det säger människor alltid till mig när jag är med mina barn, att jag har ett jävla tålamod med dem. Det var ett bra ord du sa där.
Det är det bästa ordet.
– Är det?
Ja. Har du bara tålamod löser sig allt.
– Ja, faktiskt. Det har löst sig väldigt fint för mig.

14. FRAMTIDEN

”Måste du vara i tidningen, mamma?”

Det är bråda dagar för Carolina Gynning. Under hösten har hon haft konstutställning i Tokyo och Stockholm, öppnat en designbutik i Sundsvall och var nyligen på Ibiza för att färdigställa boken ”My secret Ibiza” som ges ut på egna nystartade förlaget.

Allt sker inom loppet av de veckor jag försöker få komma ut till hennes ateljé. Först efter tre försök och två inställda möten får jag äntligen till intervjun.

Det finns ytterligare ett hinder visar det sig: dottern Alicia, 5.

– ”Måste du vara med i tidningen?” brukar hon säga. Hon kan tycka det är lite irriterande, berättar Carolina.

Lilllasyster Adele, 3, är mer nöjd när mamma dyker upp på tv.
– Ja, den lilla är jättestolt men den stora vill ha mamma för sig själv, säger Carolina och skrattar.
Samma sak när familjen är nere i Ekerö centrum. Folk stannar och pratar, och Carolina pratar gärna tillbaka för prata är något hon är bra på.
– En gång frågade Alicia: ”Mamma, känner du alla?”, säger Carolina Gynning och skrattar igen.

Familjen har rotat sig på Ekerö strax utanför Stockholm, ett snudd på isolerat och homogent villaområde för den övre medelklassen.
– Jag är uppvuxen i en idyll och det vill jag ge mina barn här på Ekerö också.
Idyll på vilket sätt?

– Djur, natur och lugn och ro.
Det är förstås högst personligt hur man vill ha sitt liv, det som passar den ena kanske inte passar den andra. Carolina Gynning tvekar inte: hon lever idag det perfekta livet.
– Det är ett fantastiskt drömliv. Jag jobbar med det jag brinner för och jag kan livnära mig på det. Jag hittade min sambo, vi har två små barn som är friska. Jag känner verkligen att jag börjar må bra nu.
Vad är nästa steg?
– Jag har öppnat min första butik. Jag hoppas det blir ruljangs på det utanför Sverige också. Jag vill att företaget ska växa. Men jag tar aldrig in kapital utifrån, alltid mina egna pengar. Därför lär det växa ganska sakta.
Tålamod?
– Ja precis. Det blir bara ett ord i den här intervjun: tålamod.
Hur vill du bli ihågkommen?
– Ja du…som en inspiratör och en härlig person.
För 10-15 år sedan hade Carolina Gynning förmodligen svarat något helt annat på den frågan. Men åren har gått, saker och ting har förändrats och förvandlats.

Eller som det gamla ordspråket säger: ”Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta”.

 

 

CAROLINA SÄTTER PLUS PÅ LIVET

1970-talet:

Jag föddes i Lerberget och mamma och pappa levde ihop. Jag minns från bilderna att jag hade det idylliskt. Mamma körde runt mig i en gullig vagn med massa fårskinn.

En konstnär som symboliserade 70-talet: Jean-Michel Basquiat.

1980-talet:

Det var sorgligt när mamma och pappa skildes. Sedan blev det tokigt med mammas nya kille. Deras relation var dålig och det gick ut över mig och min bror.

En konstnär som symboliserade 80-talet: Lee Lozano.

1990-talet:

Riktig rock’n roll. Destruktivt men spännande. Fest, galenskap och väldigt mycket rave.

En konstnär som symboliserade 90-talet: Jeff Koons.

2000-talet:

Kändistiden. Ett virrvarr av känslor. Att jag senare gjort en bra business av mitt konstnärsskap väger upp mycket.

En konstnär som symboliserade 00-talet: Damien Hirst

2010-talet:

Jag har barn vilket är fantastiskt. Allt är stabilt hemma och affärerna flödar på – fem plus!

En konstnär som symboliserade 10-talet: Carolina Gynning.