Müslimiljonären som tror att han är odödlig

TEXT: ROBERT LAUL FOTO: PONTUS ORRE GRAFIK: PAUL WALLANDER

Systern försvann.

Mamman dog.

Fredrik Paulún fick en stroke.

Bakom den hurtiga blicken och det försiktiga leendet på müslipaketen och brödpåsarna finns berättelsen om en hälsoguru som hanterat så många svårigheter att han inte bara börjat fundera på om han är odödlig.

Han har också goda skäl att göra det.

1. Mötet

”Det är speciellt att vara sitt eget varumärke”

Fredrik Paulún är badmintonspelaren som blev näringsfysiologen som blev bokförläggaren som började lansera egna livsmedel.

I dag omsätter hans kostimperium hundratals miljoner kronor varje år.

Kanske sitter han mitt emot dig vid frukostbordet utan att du har tänkt på det?

– Folk kommer fram till mig på stan och frågar: ”Gick vi i plugget tillsammans?”. Nä men du äter kanske min müsli, säger Fredrik Paulún.

Han flinar.

För första gången under intervjun sänker han garden, kliver ur den officiella rollen. Det hörs på rösten: mer jargong, mindre föreläsning.

Han hittar snabbt tillbaka till försäljaren Paulún.

– Det är en karaktär och inte den riktige Fredrik. Jag har nog sjukare humor än många skulle vara bekväma med.

– Det är speciellt att vara sitt eget varumärke, konstaterar han.

Han är klädd i vit skjorta och blåjeans, det grånande håret är noggrant vattenkammat. Han ser sunt kompakt ut, som en blandning av ex-boxare och brottmålsadvokat.

Vi sitter vid ett matsalsbord som aldrig tar slut i ett ljust hus nära vatten i Nacka. Familjen har vuxit ur den 400 kvadratmeter stora åttarumsvillan, hävdar Fredrik som har lagt ut kåken ligger till försäljning. Mäklarfirman sänkte nyligen priset från 32 miljoner kronor till 27 miljoner.

– Jag tror att det ligger mer rätt på marknaden nu, säger Fredrik som köpte huset för knappt 23 miljoner.

47 år gammal lever Fredrik Paulún sitt drömliv.

Hur gick det till?

Det är en relevant fråga som förtjänar ett grundligt svar.

2. Barndomen

”Ett 35 år gammalt mysterium”

Fredrik Paulún var fem år när hans mamma berättade att hon drabbats av den neurologiska sjukdomen MS.

– Den kom krypande. Synnedsättning, känslobortfall, sådant som inte märks för utomstående. Sedan blev hon väldigt sjuk. Tappade förmågan att gå och tala. Det fanns inga bromsmediciner då och kunskapen var liten, säger han.

Föräldrarna höll inte ihop, det blev skilsmässa och pappan träffade en ny kvinna.

– Det var en tuff och traumatisk tid.

Två år senare, när han var tolv, försvann storasystern Ulrika. Ett 35 år gammalt mysterium som aldrig fått någon lösning.

– Vi vet inte vad som hände. Hon försvann. Det finns bara spekulationer. Troligen tog hon livet av sig. Hon var 15 år, en känslig ålder. Mamma var svårt sjuk och inte talbar, min syster tog det väldigt hårt. Men vi vet ju inte.

Året var 1982 och Fredrik Paulún minns det dramatiska dygnet.

– Det var en fredagkväll. Hon skulle gå ut för att träffa en kompis. Klockan blev mycket, det blev natt och hon kom inte hem. Polisen kallades dit, de draggade i vattnet nedanför Tranebergsbron men hittade ingenting. En dag hoppas jag få veta vad som hände.

Hur är ovissheten?

– Ulrika är dödförklarad. Jag anser att hon är död. Allt annat vore ett mirakel. Det är så många år sedan nu. Det är osannolikt att hon skulle hålla sig undan så länge.

Han har sparat systerns dagböcker. Polisen har läst dem som en del i utredningen.

– Deras slutsats är också att hon tog livet av sig. Min syster var väldigt deprimerad, skör och nedstämd. Jag tror det är viktigt att dagböckerna finns kvar. De kanske behövs en dag.

Hur minns du henne?

– Som det barn jag var. Det var mycket konkurrens om vem som skulle ha vilket rum och sådana saker. Det är positiva minnen. Jag önskar att jag hade fått uppleva henne som vuxen.

Han tänker efter:

– Det svåraste har nog varit att i vuxen ålder berätta för mina egna barn. Hur berättar man det, att någon bara försvinner?

Vem litade du på när du var liten?

– Min pappa. Han var alltid den fasta punkten. Han jobbade som byggnadsingenjör, var frisk, kärleksfull och fanns alltid med.

1998 dog Fredrik Paulúns mamma efter 23 års sjukdom. Jag frågar om han saknar henne?

– Det kan jag inte säga att jag gör. Jag hade inte henne som mamma mer än de första fem-sex åren. Hon blev för sjuk sedan, säger Fredrik och tillägger:
– Men jag tänker på henne nästan varje dag.

3. Uppväxten

Från sockerberoende till träningsnarkoman

Redan som liten utvecklade Fredrik Paulún ett sockerberoende. Mamma var sjuk, livet eländigt och familjen hade splittrats.

– Godispåsen var mitt sätt att bli lugn. Jag åt allt godis jag kom över. Socker är som alkohol, ett sätt att döva och hantera ångest, säger han.

I 15-årsåldern började Fredrik inse att han inte mådde bra psykiskt. Medan kompisarna var ute och spelade fotboll, käkade han choklad och läste serietidningar.

– Jag minns brytpunkten: Jag satt hemma och åt en calsone och kände mig allmänt ofräsch, spenig och mindervärdig. Jag tänkte: Nu måste jag fan göra något åt det här. Det här är inte jag.

Starkt att bryta det destruktiva i just de åren?

– Jag ersatte det med träning i stället. Det ger också de här belöningsämnena man är ute efter om man vill döva sig. Jag tränade flera pass om dagen. Löpning, badminton, styrketräning och kampsort. Jag tog mycket stryk av det. Jag har haft knäproblem och fått operera båda axlarna i vuxen ålder.

Han beskriver att han var mer eller mindre träningsberoende under sex-sju år.

– Det dämpades när jag började plugga på universitet. Det var lustfyllt, något jag brann för. Jag upplevde att jag kunde hantera mina beroenden då.

Inga återfall?

– Jag började äta choklad över en jul, Aladdinaskar och allt var det var. Jag åt hela december och in i januari. Sedan insåg jag att jag hade gått upp sex kilo på två månader. Om jag drar i mig en Aladdinask om dagen i ett år så får jag samma leverskador och problem med diabetes som en alkoholist får.

Bröt du med det här genom sunt förnuft?

– Ja, och det tyder kanske på att jag inte har något jättestarkt beroende i grunden. Jag har aldrig behövt ta hjälp men vem vet, om några år kanske jag sitter där med Aladdinaskarna igen. Jag har respekt för det. Som det är nu har jag en bra balans.

Hälsoguruns eget specialknep är enkelt men fungerar för honom: han äter stora mängder mat i stället.
– Jag äter väldigt mycket, men nyttigt och mättande. Som rotfrukter och fisk. Det gör mig belönad och tillfredsställd.

Vad hade du velat säga till ditt tonåriga jag i dag?

– Jag hade inte lyssnat på mig själv men: träna mindre, njut mer.

4. Karriären

”Jag fick äta alger som liten – det var inte bra”

Intresset för kost och hälsa – det som till slut förde Fredrik Paulún till det fyraåriga kandidatprogrammet i nutrition (näringslära) vid Stockholms universitet – föddes ur träningsberoendet och mammans sjukdom.

– Hemifrån lärde jag mig att mat är viktigt. Vi åt mycket alger och sådant, det var inte särskilt bra. Jag har sett baksidan av det alternativa. Men den riktiga omsvängningen var när jag blev intresserad av att träna, säger Fredrik.

Han började föra dagbok över löprundorna. Såg att han kunde springa två kilometer längre om han åt pasta.

– Jag jobbade extra på en butik som sålde kosttillskott. Jag förstod inte innehållsdeklarationerna, litade inte på reklamtexterna. Jag insåg att jag måste lära mig mer om jag ska förstå det.

Fredrik Paulún har varit verksam som näringsfysiolog sedan mitten av 1990-talet då han gav ut sin första bok men det som förändrade hans liv hände 2004:

– Jag fick ett mejl från ett företag som levererade mjöl till bagerier. De undrade om jag ville släppa ett bröd med mitt namn på. Det var så allt började, säger han.

Din styrka är väl att du under 1990-talet förutsåg att i den här branschen finns det guld att tälja?

– Nä. Det är mer en slump att jag lyckats så bra inom det område jag är utbildad. Jag gör det jag tycker om, det jag tycker är viktigt. Sedan råkade det finnas guld att tälja där. Jag har alltid varit en entreprenör med massor av affärsidéer.

Var människor lika besatta av att gå ner i vikt och vara nyttiga då?

– På -90-talet var det på en helt annan nivå. Då kunde människor fråga: ”Är det kalorier i knäckebröd?”. Idag är frågorna mycket mer avancerade: ”Är det mer omega-3 i ekologisk lax än i annan lax?”. Det innebär att jag själv måste läsa på för att ligga i framkant.

En dag kanske människor inte behöver dina tips längre?

– Det kommer alltid nya generationer. Och idag har vi väldigt stora klyftor i samhället. Skit kostar nästan ingenting, bra mat kostar mycket pengar. Det är bättre att äta lite mindre men av högre kvalitet. Sådant behöver läras ut.

– Jag har varit på besök i butiker där människor fyllt sina kundvagnar med 40 flaskor läsk. Det är deras måltidsdryck. Kan jag få de att dricka juice eller vatten i stället, då har de vunnit jättemycket hälsomässigt.

Det skulle göra dig arbetslös?

– Fast då vill folk ha min mat (skratt). Och det kommer så mycket nya rön hela tiden att jag tror inte att jag kommer bli arbetslös under min arbetsföra tid i livet.

Du sa tidigare att på 1970-talet visste man inte så mycket. Kommer vi sitta här om 30 år och säga: 2017 visste man inte så mycket om kost.

– Både och: i grunden vet vi vad man bör äta nu. Riktiga råvaror, rena produkter, inte massa tillsatser, inget socker.

Det kommer inte att förändras?

– Nej. Däremot är bakterier intressanta. Det har forskningen bara snuddat vid. Vissa maskar kan göra jättemycket nytta i tarmen. Vem vet, vi kanske äter masktabletter om några år? Jag tror att maten kommer användas mycket i kostterapier framöver, om man har en sjukdom, eftersom maten påverkar kroppen så fundamentalt.

5. Kritiken

”Jag ångrar ingenting”

Fredrik Paulúns gärning som näringsfysiolog och livsmedelsentreprenör är både uppskattad och omdiskuterad. Han har anklagats för att vända kappan efter vinden, att hans kostråd inte är evidensbaserade.

– Jag har läst fyra år på nutritionistlinjen på Stockholms universitet. Näringslära är svårt, det är ett stort ämne. Du måste förstå kemin, du måste förstå fysiologin. Jag kan inte säga att jag har rätt i alla lägen men jag har ofta hundratals studier på det jag påstår. Jag blir lite mer trovärdig när jag har en akademisk bakgrund, hävdar han.

Men kombinationen rådgivning och livsmedelsförsäljning innebär ofrånkomligen ett objektivitetsproblem: Fredrik Paulún har mycket att tjäna ekonomiskt på att människor konsumerar den mat han sätter sitt namn på.

Han erkänner utan omsvep att han har trampat snett, och propagerat för teorier där han sedan fått backa.

– Absolut. Det första var lågfett. Ta bort fettet, ät hellre kolhydrater. Men så är det inte. Det är helt galet när man ser det med perspektiv. Jag är mycket mer fettliberal i dag.

– Det senaste jag vänt på gäller fruktos. Det är inte sunt att äta fruktos i raffinerad form.

Det innebär att man alltid ska ta dina och andra näringsfysiologers tips med en nypa salt eftersom de kan komma att förändras över tid?

– Enstaka ingredienser ja. Vissa har sagt ”ät bacon”, till exempel. Det har använts inom LCHF-kretsar. Men bacon är skitfarligt. Det klassas som cancerframkallande av WHO. Man ska inte äta det, möjligen någon gång i månaden som smaksättare. Det innehåller inte mycket nyttigt. Så även andra har sagt tokigheter.

Ändå menar Fredrik Paulún att han inte ångrar något:

– Nä. Det hjälper inte. De beslut jag har tagit, de får jag stå för. Det andra kan jag inte påverka.

6. Pengarna

”Jag älskar att ha pengar”

Fredrik Paulúns taxerade årsinkomst ligger stadigt runt en miljon kronor sedan ett par år tillbaka. Hans olika företag omsätter i storleksordningen 10-15 miljoner om året. Därtill tillkommer Paulúns livsmedel som är bokförda som en del av ett större företags verksamhet. Livsmedelsförsäljningen omsätter hundratals miljoner kronor varje år, bekräftar Fredrik.

När tjänade du din första miljon?

– Det var länge sedan. Jag sålde mitt bokförlag till Bonnier redan 2004. För mig är pengar det samma som frihet. Det är därför jag älskar att ha pengar. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag kan säga till ett företag att jag inte vill jobba med er, jag tror inte på er. Eller så åker jag till en förskola och snackar. Det tar jag inte en spänn för.

Vad gör du med dina pengar?

– Jag bor för dem. Köper fastigheter. Lever bra. Äter perfekt mat. Unnar mig skaldjur på kvällen. Dricker goda rödviner i måttliga mängder. Köper de kläder jag vill ha utan att bry mig inte om prislappen. Jag har fyra barn, det är dyrt, det är en investering i sig. Jag unnar mig många resor och utvecklar nya projekt.

På uppfarten till lyxvillan står en sprillans ny stadsjeep, värd över miljonen.

– Jag kan köpa en sådan utan att tveka för att jag vill stödja elbilsutvecklingen, påstår han.

2015 gick ett av hans bolag, Paulun Nutrition AB, i konkurs. Det handlade om en restaurang i Stockholm, Pauluns Deli, som inte bar sig överhuvudtaget.

– Lunchen gick jättebra, det var kö ut på gatan. Men sedan var det dött, inte en människa kom dit. Jag insåg att jag inte var bra på det, jag är ingen krögare. Jag pumpade in pengar men till slut fanns det bara en utväg. Det var en intressant upplevelse men lite pinsamt också. Jag blev noggrant granskad och förlorade några miljoner.

7. Åsikterna

”Vi borde prata mer om självmord”

Mot bakgrund av att storasystern Ulrika försvann har han en stark åsikt i diskussionen kring självmord. Det är kontroversiellt då forskning visar att självmord smittar. Redan tal om självmord kan smitta. Särskilt om självmord tas upp på fel sätt kan det inspirera istället för att avskräcka. Men Fredrik Paulún är tydlig hur han ser på det.

– Jag tycker att vi ska prata mer om det så att ingen ska behöva gå i ensamhet och överväga det mest meningslösa någon kan göra.

Han vidareutvecklar:

– Om du kan förhindra ett självmordsförsök så är chansen stor att personen inte gör ett nytt. Det är vanligt att det är något som sker i stunden. Jag har lärt mig att man måste försöka vara där för att bryta tankarna. Jag har min radar uppe för sådant.

Fredrik Paulún ger ett konkret exempel:

– Min fru skulle ha ett möte med en person som aldrig kom dit. Jag fick en dålig känsla, och sa till henne att hon borde kolla upp det. Jag kände inte personen ifråga men hade en känsla att något inte stämde. Sedan visade det sig att han hade hoppat framför tåget. Han var död.

Annars är det mest runt kost och hälsa som Fredrik Paulún uttalar sig och tycker saker. När det kommer till politik ligger han lågt:

Vilket parti har bäst tallrikspolitik?

– Jag vet faktiskt inte. Jag måste läsa på inför valet. Men jag tycker att man ska momsbefria frukt och grönsaker och straffskatta allt skit. Som man gör med alkohol och tobak.

Kommer människan sluta äta kött i framtiden?

– Det tror jag inte. Vi är köttätare av naturen. Men det kommer att vara kött av hög kvalitet som är väldigt dyrt. Problemet nu är att folk kan äta hamburgare varje dag för att det är billigt. Det är producerat på ett onaturligt sätt, det är inte djuretiskt. Jag skulle aldrig i mitt liv köpa dansk fläskfilé eller näbbade, thailändska kycklingar. Däremot ett gräsbetande djur som slaktas på ett så humant sätt möjligt, eller vilt för den delen. Små mängder rött kött är bra för oss.

8. Hälsan

”Jag kunde ha dött”

Det är på gränsen till ironiskt men när hälsogurun Fredrik Paulún var 36 år ung fick han plötsligt en stroke.

Träningens fel, hävdar han i dag:

– Jag hade gjort träningscomeback och körde hårdare än jag gjorde som 20-åring. Bänkpress med huvudet ner och fötterna upp. Det är en rätt galen övning som ger dig högt blodtryck direkt.

Fredrik fick en skada på insidan av halspulsådern, och efter några dagar började han känna sig konstig.

– Jag var i Portugal för att skriva en bok när sårskorpan lossnade. Den stack rakt upp i hjärnan och sprängdes.

Det var mitt i natten, och han kunde inte prata.

– Jag stod där halvt hängig i ansiktet och förstod inte vad min dåvarande fru sa. Jag tänkte att jag hade ätit dåliga skaldjur. Jag gick för att lägga mig igen men så märkte jag att jag inte kunde röra högerarmen heller. Då ringde vi efter ambulans.

Du kunde ha dött?

– Absolut. Det är folk som dör av det.

När Fredrik kom hem till Sverige låg tillbringade han fyra dagar på strokeenheten på Södersjukhuset i Stockholm. Där fanns människor som hade fått stora delar av sin hjärna förstörd. Fredrik tackar sitt sunda leverne för att han klarade sig såpass bra och återhämtade sig utan bestående men.

– Som tur var hade jag levt sunt veckan i Portugal. Jag var var välhydrerad, hade ätit mycket skaldjur och frukt, promenerat en mil om dagen och druckit mycket vatten. Det är ett skolboksexempel på mat och livsstil som motverkar och löser upp blodproppar.

9. Relationerna

”Jag förlöste frun i sovrummet”

Fredrik Paulún och hans före detta hustru kämpade i många år för att bli föräldrar. Den ofrivilliga barnlösheten varade i tio år, sedan föddes sonen Adam som i dag är sju år.

– Det var lång tid av barnlöshet, säger Fredrik.

Du blev pappa sent i livet, 40 år?

– Det var egentligen inte avsikten men idag är jag väldigt glad för det. Jag känner mig mycket klokare. Om jag hade varit tjugo och fått barn hade jag kanske inte blivit en lika bra pappa. Jag hade ett helt annat fokus i livet då.

Kort därpå skilde sig paret och Fredrik träffade en ny kvinna, Helena, som han har gift om sig med. De har fått tre barn tillsammans – på tre år.

– Senaste gången förlöste jag Helena själv. Barnmorskan hann inte hit i tid. Lille Sander föddes här hemma i mars.

Hur var det?

– Det var coolt. En speciell upplevelse.

För den som redan har fött ett barn, och där förlossningen varit okomplicerad, kan Landstinget godkänna en hemförlossning. Två barnmorskor som har fullt fokus på den födande modern kommer dit, och de åker inte hem förrän det är klart, berättar Fredrik.

– Det är så mycket bättre. Ingen hemsk sjukhusmiljö. Mer harmoniskt och ingen stress, anser han.

Var i ett hus föder man bäst ett barn?

– Det här var i hans brors sovrum. Det ligger bredvid vårt sovrum men har större fria ytor. Även Holly är född hemma. Hon föddes i vårt badkar.

Ärligt talat: Var det verkligen lugnt fast barnmorskan inte hann fram i tid?

– Ja. Helena är så cool. Det gick på 45 minuter. Jag visste att det skulle gå undan. Det var bara att ta emot honom, sedan kom barnmorskan för att hjälpa mig att klippa navelsträngen.

10. Självbilden

”Jag har ett hjul i mig som går hela tiden”

Efter en uppväxt med olika trauman utvecklade Fredrik Paulún ett sockerberoende. Sedan började han springa som 15-åring, och fortsatte som en träningsnarkoman ända till studierna tog allt fokus.

Därefter har han jagat vidare genom livet på olika sätt: Skrivit böcker, startat företag, egna utbildningar, nya branscher, fler produkter, utlandslanseringar och en allt större familj.

Jag frågar om han funnit en ro och ett lugn nu när han närmar sig 50, och precis fått ett fjärde barn?

– Nja…svarar han och funderar ett slag:

– Jag har nog ett hjul i mig som går hela tiden.

Det har inte stannat?

– Nä, och det gör det nog aldrig. Jag får hela tiden nya idéer och tankar.

Är det inte jobbigt?

– Både och. Det är nog jobbigare för min omgivning. Det innebär att jag byter riktning väldigt ofta eftersom jag anser att det finns en bättre väg. Men det är sådan jag är.

11. Hemligheten

”Jag anlitade en privatdetektiv”

Ä
nda sedan småskolan har Fredrik Paulún tyckt att han är annorlunda än många andra barn.

– Jag var känslig för att gå in i ett klassrum med 30 personer som tittade på mig. Jag valde att hålla mig för mig själv. Jag var inte utstött men jag spenderade mycket tid i skoltrapporna, säger han.

I vuxen ålder märkte Fredrik att han hade fortsatt svårt att ta sig in i sociala sammanhang. Det störde honom ända tills han genom ett enkelt test på nätet förstod vad det handlade om:

– Jag är en HSP-person. En ”high sensitive personality”. Det innebär att jag har ett extra känsligt nervsystem.

Enligt Fredrik Paulún betyder det att han har utvecklat en sorts radar som gör att han snabbt kan läsa av andra människor och känna av deras förmågor och intentioner.

– Det är absolut inget övernaturligt, säger Fredrik med ett leende.

– Det innebär att jag har vissa begränsningar men också vissa tillgångar. Jag känner av om det är något som inte riktigt stämmer.

Radarn har bland annat förutspått att en person var självmordsbenägen och den är ovärderlig i affärssammanhang, tycker Fredrik Paulún som bara känt sig sviken av sin radar en gång:

– Den personen satt på stolen bredvid där du sitter nu, säger Fredrik och pekar mot änden av det långa matsalsbordet.

Fredrik berättar att blev rekommenderad att ta in en man som skulle hjälpa honom med restaurangen som senare gick i konkurs.

– Det visade sig att mannen var svårt kriminellt belastad. Våldsbrott och grejer. Det var en chock. Han kändes jättereko. Jag trodde att han skulle få min restaurang att lyfta.

Den kriminella bakgrunden uppdagades först efter att Fredrik gjort en noggrann research.

– Mannen nekade ändå: ”Det stämmer inte”, sa han. Men jag visste att det jag luskat fram stämde. Jag hade anlitat en privatdetektiv.

Du tog hjälp av en privatdetektiv?

– Det måste man göra, jag kommer inte åt alla brottsregister.

Hur avbröt du samarbetet?

– Jag sa som det var till honom. ”Nej”, sa han igen. Men då hade jag fått alla handlingar av privatdetektiven. Mannen hade suttit i fängelse i fem år.

Blev du hotad efteråt?

– Nej. Jag tror att han ville börja om, göra rätt för sig i livet. Men jag kan ändå inte ha en sådan människa med mig.

Du ville inte ge honom en andra chans?

– Det är inte mitt jobb. Han hade varit oärlig och vidhöll det. Han ljög. Att driva ett företag tillsammans ska vara en lustfylld upplevelse, man ska ha kul ihop, komma med idéer och inspirera varandra. Att ha en människa du hela tiden känner ett obehag inför går inte.

12. Framtiden

”Jag ska leva tills jag är över hundra”

Systern försvann, mamman dog och Fredrik Paulún fick en stroke. I tio år kämpade han för att bli pappa, idag har Fredrik fyra barn. I mars i år förlöste han hustrun Helena i familjens eget sovrum när barnmorskan inte hann fram i tid.

Fredrik Paulún är en mångmiljonär som lever ett flott och behagligt liv i ett av Stockholms mest välbärgade områden. 47 år gammal har han en klar bild av hur alla händelser påverkat honom.

– Jag har blivit en patologisk optimist. Min familj och mina vänner tycker nog att det går till överdrift ibland, att jag alltid ser livet från den ljusa sidan.

Han fortsätter:

– Jag ser mig själv som ytterst dödlig men ändå odödlig. Jag tänker leva minst lika länge som jag redan levt. Helst ska jag bli över hundra – och frisk.

I odödlighetsfunderingen ingår även att Fredrik Paulún inte tror på gravstenar.

– Till slut tas den ändå bort för att någon släkting inte betalar räkningen. Det är bättre att finnas kvar i minnet för det är det som räknas.

Du ska inte ha någon gravsten?

– Nä. Minnena räcker.

Hur vill du bli ihågkommen?

– Att jag gjorde något gott för folkhälsan. Att jag lärde människor att äta nyttigare.

REPORTER

FOTOGRAF

Fredrik Paulún säter plus på livet

1970-talet:

– Jag älskar -70-talet. Jag har många bra minnen från min uppväxt. Trots mammas sjukdom hade jag det väldigt bra. Vi var medelklass, bodde i en liten villa, inga påvra förhållanden men absolut ingen överklass heller.

En maträtt som symboliserar -70-talet?

– Chili con carne med mycket stora köttfärsklumpar i.

1980-talet:

– Det var då min syster Ulrika försvann. Mycket var jobbigt även om det var en bra tid också. Jag kom in i puberteten, träffade tjejer…ja livet började på riktigt.

En maträtt som symboliserar -80-talet?

– Fondue med sega köttbitar.

1990-talet:

– Det var speciellt. Där fanns hopp och framtidstro. Jag utbildade mig, började bygga mitt liv. Det var mycket hårt jobb med studier och första företaget.

En maträtt som symboliserar -90-talet?

– Pasta med pesto.

2000-talet:

– Då hände allting. Varumärket sattes på plats, jag fick det jobb jag ville ha, jag fick min frihet. Samtidigt fanns det perioder då jag kände mig mer eller mindre utbränd. Jag blev blåst på 250 000 kronor av en kompanjon också men även det överlever man.

En maträtt som symboliserar -00-talet?

– Thailändsk mat.

2010-talet:

– Det är en femma. Jag har ett mycket bra liv med familjen och alla ungar. Plus att jag träffat en kvinna som är fantastisk. Hon är också en HSP-person, vi förstår, stöttar och respekterar varandra. Vi är ett bra team.

En maträtt som symboliserar -10-talet?

– Vegetariska soppor.