Hela världen tittar på Matias Varela

Mormorn var morbid.

Kompisen dog.

Karriären stod stilla och stålarna tog slut.

Matias Varela är Snabba Cash-stjärnan som blev flyttgubbe men fick en andra chans med Netflix-succén Narcos.

 1. MÖTET

”Folk i LA vet vem jag är nu”

Matias Varela har precis kommit hem från Los Angeles.

– När jag åkte dit efter ”Snabba Cash” var jag 29 år. Trodde jag var värsta snubben. Egentligen var jag fortfarande ganska valpig.

I dag är han 37 och den här gången gick det bättre.

– Jag var där för att byta agent. Det var mycket folk som ville träffas.

Förklaringen stavas ”Narcos”, säsong 3.
Matias Varela är ”Narcos”, säsong 3.
Genom rollen som säkerhetschef i en colombiansk kokainkartell i den populära Netflix-serien kollar plötsligt hela världen på Varela.

– Folk i LA visste vem jag var. När jag gick på gatan ville folk ta bilder. Det är jävligt surrealistiskt, säger han.

Matias Varela ber om en kopp kaffe. Han har precis kollat prostatan och tar en skvätt mjölk i. Skägget är noggrant, t-shirten tajt och tatueringarna syns. Vi ska prata mycket om Matias Varelas tatueringar men låt oss återkomma till dem. Vi har fått låna en stängd hotellbar på Södermalm och intervjun pågår i flera timmar.

– Jag dansar inte så mycket med media. Det här är ovanligt, hävdar Matias.

Efter rollerna som Jorge Salinas Barrio i ”Snabba Cash”-trilogin och Jorge Salcedo i ”Narcos” hade jag väntat mig att möta en liknande figur i verkligheten: en Jorge-typ. Jag erkänner det. Men Matias Varela är en eftertänksam grubblare som emellanåt sprutar ur sig oneliners. Journalisten i mig blir närmast knockad av hans voluminösa ordförråd.

Han bor ett par kvarter bort tillsammans med flickvännen Daniella, 25, och sonen Teyo som fyller två år på lucia. Familjelivet beskriver han som en nödvändig kontrast till filmbranschens navelskådande.

– Jag håller en spegel framför min existens hela tiden. Ju mer kontakt jag har med min person, desto bättre kan jag dechiffrera fiktiva och historiska karaktärer inför en kamera. Då är det väldigt skönt att ha andra faktorer att lägga fokus på. Som familjen. Jag fattar inte hur folk gör utan.

Han avbryter sig själv.

– Eller, det fattar jag väl visst men det är jävligt häftigt att komma hem och bli uppskattad oavsett jag har duschat eller inte.

Det är inte ofta jag intervjuar personer som sammanfattar hela sitt liv i två meningar men Matias Varela lyckas.

– Jag var jävligt dålig på att vara ung, säger han.

Han tittar ut genom det stora glasfönstret, ut mot Folkungagatan där en alltmer välbeställd medelklass skyndar fram i jakt på ett tomt lunchbord. Matias har vuxit upp på Södermalm, sett stadsdelen göra en klassresa och själv åkt med på den.
Han fortsätter:
– Men jag är ganska bra på att vara vuxen.

Den här intervjun handlar om Matias Varelas resa.

2. BARNDOMEN

”Min mormor var morbid”

Matias Varela återkommer gärna till att livet är skört. Sedan barnsben har han varit rädd för att dö innan han ”hunnit bli någon”.

Han är född i Sverige av spanska föräldrar men första minnet är från Galicien i nordvästra Spanien där Matias tillbringade somrarna. För det mesta en ljus och lycklig tid med ett undantag: människan han litade mest på som barn, mormor Carmen, visade sig ha en morbid sida.
– Hon lärde mig att slakta djur när jag var sex år.

Matias demonstrerar:
– Du håller kycklingen så här, yxan, hugg av huvudet, släpp kycklingen som springer runt utan huvud.
Skrämde det dig?
– Ja ja, för fan. Första gången var det traumatiserande. Mardrömmar hela tiden. Hon gav mig ett lamm, sedan undrade jag var lammet hade tagit vägen. Tre dagar senare åt vi lamm.
Skulle det lära dig något?
– Om liv och död, tror jag. Att vi är högst upp i näringskedjan. Det är människornas planet. Ett klassiskt, gammaldags tänk. Hon var barn av sin tid.

Slakten lärde honom i stället en annan sak:
– Att jag aldrig ska utsätta Teyo för det. Sprutande blod, slaktade grisar, sådana saker. Aldrig.
Hemma i Sverige frossade han i barnförbjudna filmer som liten. Föräldrarna var inte så noga med vad han tittade på.

– Jag var nio-tio år när jag såg ”Pulp Fiction”, ”Maffiabröder”, ”Braveheart”, ”Den sista Mohikanen”. Jag har ätit upp allihopa. Jag kollade film innan skolan, efter skolan, på lunchen och under skoltid.
Får Teyo se ”Pulp Fiction” när han är tio?
– Nej!
Varför inte?
– Det finns ingen anledning att han ser den så tidigt. Livet är skört, tycker Matias Varela.

3. UPPVÄXTEN

”Stoppade innan jag blev för grisig”

Matias Varela beskriver sig själv som mobboffret som blev en mobbare. I skolan kämpade han med att passa in, han hade dyslexi och konstiga kläder.

– Jag var utstött. Jag såg ut som en spansk skolpojk med pottfrilla, säger han.
Pappa Louis jobbade i krogsvängen, mamman Carmen var språklärare. Hon upptäckte tidigt att Matias led av dyslexi. Även om han har är glad och tacksam för upptäckten i dag gjorde den honom orolig och rädd då.

– Jag tänkte: vad fan ska det bli av mig?
Vilka uttryck tog oron sig?
– Jag betedde mig allmänt illa i tonårsperioden och även senare än så. Jag gjorde dumma grejer.
Vad?
– Jag slog nån på käften, sa skit jag inte borde ha sagt.
Vad ångrar du mest?
– När jag försökte kompensera för mina egna svagheter genom att trycka ner andra. Det blir mer genant ju äldre jag blir. När en människans personliga tillkortakommanden går ut över andra, det tycker jag alla ska ångra.
Matias Varela lugnade ner sig innan han blev en så kallad värsting.
– Jag var på glid men stoppade i tid, innan jag blev för grisig.

Han lyfter fram sina vänner som viktiga. I deras ombonade hem mötte han en annan intellektuell miljö än den han var van vid hemifrån.
– Mina föräldrar är vanliga dödliga. Jag har också varit en vanlig dödlig. Det är jag väl fortfarande. Men när jag gick hem till mina kompisar kom jag därifrån lite smartare.
Hur viktigt var det för dig?
– Det har varit avgörande. En dålig kompis är allt som krävs för att ditt liv ska gå åt helvete. Jag hade turen att träffa väldigt mycket bra barn när jag var grabb.
Han sammanfattar:

– Jag gick från mobbad till mobbare. Från mobbare till eftertänksam. Från eftertänksam till insiktsfull. Från insiktsfull till klassresa…
Plötsligt stannar han upp och hejar på en lirare som går förbi på andra sidan glasrutan:
– Där har du en klassisk södergangster som inte hajat att stadsdelen har förändrats. Vi gick i samma klass.

I dag har Matias Varela accepterat både det dåliga han utsattes för, och det dåliga han utsatte andra för.
– Det är inte så synd om någon av oss. Vi bor i Sverige. Vi har redan vunnit lotteriet.

 

4. UTBILDNINGEN

”För ett år sedan arbetade jag som flyttgubbe”

Filmintresset förde Matias Varela mot Södra Latins teaterskola men betygen höll på att sätta stopp för skådespelardrömmen. Konst och teater var inga vanliga ämnen hemma vid familjen Varelas köksbord på Södermalm.
– Jag kom in genom inträdesprovet och snubblade in i en helt främmande miljö. Jag var en väldigt udda fågel på Södra Latin, konstaterar han.
I tio år gick yrkeslivet upp och ner.
– Egentligen är man ganska pantad om man satsar på skådespeleri. Oddsen att det ska flyga är inte goda. Det är bättre att plugga, tycker Matias.
Fram till 2009 hankade han sig fram i hemtjänsten, som såpaskådis, diskare, byggarbetare, garderobiär och spansklärare. Sedan kom det svenska genombrottet med ”Snabba cash”:
– Då blev jag skådespelare. Jag var 30 år första gången jag kunde betala räkningarna med min passion.
Hans talang – förmågan att leva sig in i andra människors situation – är inget han lärde sig på Södra Latin.
– Jag levde i två olika länder som liten, Sverige och Spanien. Min scenskola var att umgås med människor från olika, sociala bakgrunder.

Det – plus att han levt ett ”vanligt” liv, menar han:
– Jag har jobbat med annat än skådespeleri. Det var smärtsamt när jag drömde om att bli skådis. Men jag var tvungen att dra på mig handskarna för att överleva. Att jobba där du inte trivs skapar karaktär.

Trots att Matias Varela gjort populära ”Snabba cash”-trilogin, Arne Dahl-serien och sedan två Hollywood-filmer (”Point Break” och ”Assasain’s Creed”) hamnade han så sent som förra sommaren i ett läge då han var tvungen att ”använda tassarna igen”.
– Jag hade inga jobb. Men jag hade ekonomiska behov. Så jag jobbade som flyttgubbe i sex månader. Folk undrade varför jag, som var skådis, bar runt på deras köksfläkt, säger han.
Du menar att du inte behöver be om ursäkt för ”Narcos”-succén?
– Nä, inte det minsta. Utan att glorifiera mig själv så representerar jag folket. Jag är folket. Jag är en av er. Jag har jobbat. Jag har flyttat era möbler, jag har torkat våra pensionärers rumpor och jag lagt taken på era sommarstugor, säger han.
Matias Varela minns särskilt eftermiddagen när hans Sommar i P1 sändes på radion.
– Jag var i en lägenhet och packade lådor som skulle bäras till en annan adress. När jag lyssnade på mitt sommarprat, som skulle konkretisera min framgångssaga, gjorde jag det som flyttgubbe. Det har nog inte många sommarpratare gjort.

5. KARRIÄREN

”Narcos var mitt livs chans”

Matias Varelas karriär kan delas in ett ”före” och ett ”efter”:
Före ”Narcos” – efter ”Narcos”.
– Det var mitt livs chans. Jag visste redan innan jag satte min fot i Colombia att om jag gör det bra öppnar det dörrar. Går det dåligt är min utlandskarriär över.
Matias fick rollen genom att provfilma i Stockholm och sedan skicka materialet digitalt.
– Anledningen till att många svenskar är i Hollywood nu handlar om tekniken. Det är lättare att bli sedd i en digital tidsålder. Jag kan sitta hemma, spela in med Iphonen och sedan skicka dit det ska.

Matias Varela spelar Jorge Salcedo, säkerhetschef för Cali-kartellen som opererade i Colombia för snart 30 år sedan. Narkotikasyndikatet stod för uppskattningsvis 80 procent av allt kokain som smugglades in i USA under 1990-talet.

Serien är inspelad på plats i Colombia.
– När vi filmade i de ruffare delarna av Bogotá var det militärer på plats så att det blev ordning och reda. Som skådis kändes det som på riktigt. Du vet var du befinner dig.
Hände det något?
– Man är så fokuserad på sitt. Om någon baxar en kamera 300 meter bort märkte ju inte jag det.

Några dagar innan vi gör intervjun kommer den tragiska nyheten att en Netflix-medarbetare har blivit ihjälskjuten i Mexiko under arbetet med inspelningen av fjärde säsongen av ”Narcos”.

– Jättehemskt. Det är en människa först och främst. Han dog för att han plockade upp en kamera på fel ställe. Det ska mycket till om du dör för att du plockar upp en kamera i Stockholm, Malmö eller Göteborg. Världen är en hård plats och jag har sett mycket av den. I Skandinavien lever vi i en trygg bubbla.

Vad säger du till vänner som oroar sig för hur det ser ut i Sverige?
– Ta det lugnt. Även om vi kanske har det lite värre än under Palmes tid är Sverige fortfarande en av världens tryggaste platser. Lägg inte energi på det som är negativt för det är ganska lite som är negativt i förhållande till allt som är positivt.
Den riktiga Jorge Salcedo, som i dag lever i ett vittnesprogram och arbetar som ingenjör i USA, var bollplank åt producenten under inspelningen. Efteråt har Jorge Salcedo uttryckt sin uppskattning för seriens trovärdighet.

Matias Varela erkänner att det ändå ändrades en del i karaktären.
– Vi valde att lägga in en visst mått av naivitet för att öka graden av sympatisering med honom. Så han inte är iskall i allt, då är det svårt att empatisera med honom. Personligen tror jag inte han var särskilt naiv alls. Jag lärde känna den riktige Chris Feistl (DEA-agent) i Colombia. Enligt honom fanns det inte mycket naivitet i Jorge Salcedo. Han visste vad fan han höll på med.

6. SORGEN

”Nästa sekund hade Alejandro inget huvud”

F
yra av Matias Varelas nära vänner har dött på samma sätt senaste åren – efter fylla i trafiken. Kvällen han såg Alejandro för sista gången glömmer Matias aldrig. Båda tillhörde ett tajt kompisgäng som spenderade somrarna tillsammans i Galicien.

– Han stod mig nära, berättar Matias.
Olyckan inträffade på julafton 2011.
– Hela gänget var samlat den kvällen. Vi hade druckit alldeles för mycket. Sedan när vi skulle hem sa vi att han inte fick köra. Vi tog hans bilnycklar och kastade runt mellan oss i en ring. Till slut fick han tag i dem. Han skulle bara köra tusen meter.
På morgonen, när Matias åt frukost, förstod han vad som hade hänt.
– På lokalnyheterna pratade de om en omfattande olycka. Lastbilen hade kapat hela personbilen. Jag kände igen bilen och regnumret.

– Det var han, min vän.

 

Under lång tid lämnade tankarna honom ingen ro: alkohol och bilkörning går givetvis inte ihop.
– Det var jävligt jobbigt. Skulle jag tagit nycklarna och stoppat de i fickan? Borde jag ha sänkt honom? Gaffat fast honom i en stol?
Matias menar att även den här händelsen påminde honom om hur skört livet är.
– Ena stunden var han sköna snubben som skulle ta sin ganska fräsiga bil hem. Nästa sekund hade han inget huvud.
En annan lärdom har också etsat sig fast.
– Man ska aldrig skiljas som ovänner. En annan av mina kompisar har tagit väldigt mycket stryk. De skiljdes som ovänner. Det var en skitsak som hade löst sig dagen efter men vid deras sista stund ihop fanns en negativ klang.
Vad var det sista du och Alejandro sa till varandra?

– Han frågade när jag skulle åka hem till Stockholm. Jag svarade att det var någon dag senare. ”Bra, då hinner vi ses innan” sa han och hoppade in bilen. Så blev det aldrig men jag är glad att det var en god ton mellan oss sista gången.

7. HÄLSAN

”Det var otroligt smärtsamt”

När vi ses på hotellet på Södermalm har Matias precis varit och kollat prostatan. Han kallar det för ”en jävla upplevelse”.
– Inte så mycket för att du får ett finger i arslet som för att de stoppar ner en kamera i urinröret.
Hur ont gjorde det?
– Det var otroligt smärtsamt. Det är som en blyertspenna som ska in.
Vad tänkte du när du såg den?
– Finns det ingen smalare modell?
I övrigt är han helt frisk och har klarat sig undan allvarliga sjukdomar genom åren.
– Peppar peppar, säger han och knackar i bordet.

8. DROGERNA

”Det är mycket lidande inblandat”

Det faller sig naturligt att prata droger med Matias Varela.
Han var ”stökig” som ung.
Han är skådespelare.
Och han gestaltar gangsters som sysslar med drogrelaterad verksamhet i både ”Snabba Cash” och ”Narcos”.
– Privat lever jag ett familjeliv idag. Jag går inte ut speciellt mycket. Jag umgås inte med lösa kompisar. Droger har jag inte tid med.
Tid?
– I grunden är jag en outbildad person som inte har något att falla tillbaka på. Då har man inte tid att ta kokain på Stureplan.
– Men jag var omogen länge och det tog mig lång tid att bli vuxen, lägger han till.
Samtidigt befinner sig Matias i filmbranschen, en värld som är känd för att drogerna flödar.
– Jag blir alltid lika förvånad hur fan de kommer ihåg sina repliker. Men jag har dyslexi. Jag måste anstränga mig mer för att komma ihåg allt jag vad ska säga.

Bilden jag får framför mig är att det sitter ett gäng skådisar vid ena bordet och drar linor, vid det andra sitter du och pluggar repliker, är det så?
– Jag vet inte exakt vad de gör. För jag drar inga linor. När jag umgås med de andra skådisarna är vi på arbetsplatsen.
Middagar, fester…?

– Visst. Men jag går inte in på toaletten och kollar vad de har lagt eller inte lagt. Jag vet bara att jag inte är intresserad.
Matias Varela har ett splittrat förhållande till droger och han breder ut sig i ett ganska långt resonemang om det.
– Ser jag ner på folk som tar droger? Nä, det gör jag inte.
– Tycker jag det är fel att de tar droger? Inte mer än att de sponsrar till en sämre värld. Om man följer kokainets bana så hamnar man i en skövlad regnskog i Sydamerika. Ett kilo kokain är ett halvt hektar regnskog som ska bort för att ge plats åt kokaplantan. Jag har sett det själv. Det kanske man ska ha i åtanke nästa gång man drar en lina. Det är rätt mycket lidande inblandat.
– Sedan om man röker en fet… Alltså, jag vet ingen som slagit sönder sin fru efter en joint.
Lättare droger anses leda till tyngre droger?
– Ja, och det är definitivt en inkörsport till tyngre droger. Men de är som namnet antyder lättare. Alla droger är dåliga droger men personligen vet jag ingen som har rökt en fet och sedan gått hem och slagit sönder sin familj. Alkohol och kokain, gärna tillsammans, då finns en risk att det händer dåliga saker. Men vem fan är jag att tycka? lägger han till.
Spriten då?
– Jag dricker väldigt lite. Jag har aldrig haft problem med det. Eller det vetifan om det är sant. Nu när jag tänker efter. Det är inte sant.
Vad menar du?
– Äh, alkohol är ju knas för de flesta. Nu dricker jag två glas vin, det stannar där.

9. PENGARNA

”Jag sket i att betala räkningarna”

När jag snokar runt lite om Matias Varela inför intervjun visar det sig att han haft ekonomiska bekymmer. Under åren runt 2011 hade han inte mindre än 180 betalningsanmärkningar.
– Hade jag? säger han och verkar ärligt förvånad.
Ja.
– Kan man se det?
Det är offentliga handlingar. Vad handlade det om?
– Jag har nog bara skitit att betala räkningar i tid och haft dålig koll. Försenade räkningar. 180 stycken?
Ja. Nu är det noll men 2011 var det 180.
– Fan, nu blir jag stressad. Jag har haft en väldigt oregelbunden inkomst. Ibland bra, ibland dålig. Jag har inte heller kunnat ringa mamma och pappa och låna pengar. Jag har fått styra upp det själv, säger han.
Det Matias säger bekräftas av Skatteverket. Inkomståret 2010 tjänade han drygt 150 000 kronor, senaste tillgängliga årsinkomsten låg på över en halv miljon.

Pengar är inte någon drivkraft, säger han.
– Nä. Det var viktigare när jag var yngre. Jag kommer från en miljö där det snackades mycket pengar vid matbordet. Om man har mer utgifter än intäkter, och högre ambitioner än vad ekonomin tillåter, då blir samtalsämnet ofta pengar. När man har det gott ställt blir det kultur och politik i stället.

Det internationella genombrottet i ”Narcos” innebär att Matias Varela i framtiden lär befinna sig på en helt annan ekonomisk nivå. I dag betalar han sina räkningar i tid, hävdar han.
– Det har min kära revisor varit på mig om. Det har vi svettats om många gånger.
Vad gör du med dina pengar?
– Det mesta har gått till bostadsrätten. Jag ser till att min son har ett bra hem.

Snabba bilar?
– Inga snabba bilar eller snabba båtar, jag spelar inte golf, köper inte så mycket kläder eftersom man får kläder när man håller på med det jag gör.
Även till pengar har Matias ett komplext förhållande.
– Jag ser stressen hos mina kollegor i USA som omsätter mycket. De har skapat en livsstil där de snurrar en tvåhundring, en femhundring eller en mille i månaden. De har hus, trädgårdsmästare, någon som stryker skjortan, någon som lagar maten, någon som hämtar barnen och någon som kör bilen. När de åker på semester så räcker det inte med ett mansion, de ska ha en egen ö.
– De har mer ont i magen över pengar än vad jag har.

10. TATUERINGARNA

”De är ett problem som skådis”

M
atias Varelas tatueringar är en spännande historia. Bland en del annat ser jag en fågel, en nyckel, sonens namn och ett budskap: ”Du håller ditt öde i dina egna händer”.
– Jag trodde hårt på det när jag var yngre. Idag är jag inte lika säker. Den senaste jag gjort är min sons namn. Den kan jag stå för.
Vad är det för fågel?
– Det är någon slags fredsduva.
Hur gammal var du när du gjorde den?
– Förmodligen alldeles för gammal. Jag var för gammal när jag gjorde alla mina tatueringar, säger han och suckar.
Matias förklarar:
– Problemet med mina tatueringar är att jag är skådis. De tar en jävla tid att sminka över. Hade jag vetat att jag skulle hamna där jag är idag hade jag inte gjort några tatueringar. Det tar mig 45-50 minuter att bli ren varje fucking dag under en inspelning.

Hur går sådant till?
– Airbrush. Du känner dig som en bil. Folk står och sprejar på dig. Om alla andra börjar klockan sex, då börjar jag klockan fem. Jag blir lite genererad av det.
Vad säger de andra skådisarna?
– Fin fågel.
Har du tappat roller på detta?
– Inte omöjligt.
I ”Narcos” är Matias helt bar.
– Huvudsminkmannen bara tittade på mig: ”Fy fan vad du är jobbig”. Han förstod att han kunde skämta om det.

I ”Assassin’s Creed” hade han långärmat i alla scener.
– Där ville de behålla fågeln. Då var de tvungna att sminka bort allt runt fågeljäveln i stället. Det tog också en stund.

I ”Snabba Cash” var tatueringarna en tillgång.
– Där la de på tatueringar för att förstärka karaktären. Men oftast är det faktiskt ett problem, erkänner han.
Som den grubblare Matias är har han funderat mycket på tatueringar som samhällsfenomen.
– Vi lever i världens mest tatuerade land. Och vi lever i världens mest ofarliga land. Det är inte lika många tatueringar i Colombia.
Inte?
– Nä, där behöver du inte visa vem du är. Blir det några frågetecken kommer de reda ut sig på annat sätt än genom att flagga ”jag är jävligt häftig”.
I dag ser han tatuering som ett skönhetsingrepp bland andra.
– Ett gäng tatuerade människor kan sitta och garva åt en tjej som förstorat läpparna. Jag tycker att de ska ta ner spegeln och titta på sig själva.
Matias, som är fotbollsintresserad och håller på Hammarby och Celta Vigo, tycker också att det var bättre förr, innan alla spelare började tatuera sig.
– Det var inte så att Batistuta hade en örn i nacken, eller hur?

11. SJÄLVBILDEN

”Män är värdelösa”

Under Matias Varelas klassresa har hela hans liv förändrats.
Frågan är vem som funnits kvar innerst inne hela vägen?
Han har sina egna teorier.
– En del skulle beskriva mig som skitmysig, andra som värsta skitstöveln. Det beror på var ljuset landar. Livet är en komplex väv av händelser. Det ska inte finnas ett starkt intresse av vem jag var. Det ska handla om vem jag blev.
För att förklara vem någon är krävs att en titt på hur personen var i olika skeenden av livet. Som liten var mormor Carmen den människa Matias litade mest på. Även om några av hennes klokskaper är daterade har andra lärdomar åldrats bättre.
– Galicien är ett matriarkat. Det är kvinnorna som bestämmer. Det finns en rad anledningar. Kanske har de fattat att män ofta är värdelösa. De var ute på havet och fiskade. Mormor var pålitlig och stark.

Under intervjun pratar Matias ytterst lite om sin pappa Louis. Han svarar på mina frågor men håller en distans till pappan. Kanske finns det en anledning, kanske inte.

– Vi har inte alltid dragit jämt men har fått en bra relation som vuxna. Jag har lånat mycket av hans gester och uttryck till mina roller. Han är rolig och charmig. Jag har respekt för hans resa, från jordstampat golv i Spanien till en känd och omtyckt person i Stockholms krogvärld.

Men ändå, när jag lyssnar igenom intervju efteråt, får jag en tanke: skäms Matias för sin pappa som arbetat i krogsvängen hela sitt liv?
– Det är din sociala klasstillhörighet som sätter standarden för ditt liv, säger han vid ett tillfälle.
En annan ledtråd får jag kanske när vi pratar om Jorge Salcedo, personen som Matias gestaltar i Narcos.
– Det är en fascinerande karaktär. Han var yrkesofficer med två utbildningar. Varför i helvete gick han in i den kriminella världen?

Ja varför?

– Det finns inget svar på det. Jag fick hitta min egen sanning. Min sanning som skådespelare blev att han drevs av att överskugga sin far och sin bror. Att bli någon.

– Det finns en tydlig scen där Jorges pappa säger: ”Jag hade alltid trott att det var din bror som skulle ha det stora, feta huset”. Det finns en revanschlusta, och det var den huvudsakliga drivkraften för mig som skådis att försöka porträttera.

Kan du relatera till det, att överträffa din pappa?
– Absolut. Jag växte upp långt ifrån Jorge Salcedos liv, jag växte upp i Stockholm och delvis i Spanien. Men jag kan relatera till hans drivkraft. Jag har alltid velat något med mitt liv.

12. KÄRLEKEN

”Älskling, vi måste gifta oss…”

Matias och sambon Daniella, 25, har varit ett par i fem år. Tillsammans har de sonen Teyo, snart två. Ett par gånger under intervjun kallar Matias Daniella för ”min blivande fru”.
Ska ni gifta er?
– Det måste vi väl göra? Det tycker jag.
Har du friat?
– Nä men det kanske jag precis gjorde här? Älskling…(skratt). Nä men hon är min bästa kompis. Mitt liv har blivit mycket bättre sedan jag träffade henne.

Fler barn på gång?
– Inte i detta nu. Men tanken är att Teyo ska få syskon. Sedan när och hur, det får vi se. Eller ja, hur vet vi ju hur det går till (skratt). Det är inga konstigheter men när det blir, det vet vi inte.
Vad är kärlek för dig?
– Samma som vänskap. Det är rent. Nu är kärlek familj. Min son och Daniella. De bryr sig inte om jag gjort en dålig tagning, de tycker om mig ändå.

13. GLAMOUREN

”Jag ska aldrig ha en assistent”

Listan på Hollywood-stjärnor som Matias Varela gjort filmer och serier ihop med blir allt längre. De tre mest kända är Jeremy Irons (”Den störste jag spelat emot”), Michael Fassbender (”En god förebild”) och Marion Cotillard som tydligen var ett kapitel för sig.
– Det kan man säga. Hon hade eget sminkteam, eget hårteam och två-tre trailers. Det var en hel apparat. Bara för att komma fram till henne fick man gå via fyra-fem personer.
Vad gjorde alla?
– Jag vet inte. Jag vet bara att det var många människor som pratade franska.
Kommer du själv hamna där en dag?
– Aldrig. Om jag ska ha en assistent så är det för att kunna ge en människa ett jobb. Vad fan ska en assistent göra åt mig? Hålla mitt manus?
Skådespelarlivet under ”Narcos”-inspelningen beskriver han som allt annat än glamoröst:
– Jag har väldigt många scener så jag fick plugga otroligt mycket text. Jag var tvungen att sätta colombianskan perfekt vilket tog flera timmar om dagen. Jag satt med dialektcoachen i två timmar. Sedan styrketräna för att inte bli galen. Sova fyra-fem timmar så man blir människa igen. Sedan började allt om. Det var stenhårt.
Helgerna?
– Då var jag trött. Jag skajpade med min blivande fru, min son och lite kompisar. Kanske nån middag. Jag levde ett ganska spartanskt liv och höll mig borta från de andra skådisarna. Min roll i serien var en ensamvarg. Om jag ska spela antagonist till de andra kan jag inte bli bästis vid sidan av kameran. Jag höll mig på min kant.

14. FRAMTIDEN

”Jag vill eka i evigheten”

Matias går i väntans tider. En roll i en Hollywood-produktion ligger i pipelinen. Kanske innebär det en flytt för hela familjen till Los Angeles. För tillfället får han inte säga vad det handlar om mer än att han antyder att det är stort.
– Jag märker en tydlig skillnad efter ”Narcos”. Det har öppnat ett landskap av jobb som inte var öppet för mig tidigare, säger han.
Vilken är drömrollen?

– Det hade varit kul att vara Bond-skurk. Eller en superhjältefilm. ”Star Wars”? Jag har mest befunnit mig i thriller-genren. Gangster är min bread and butter. Men det hade varit kul att spela i en komedi också.
En av Matias förebilder är Marlon Brando, känd från bland annat Francis Ford Coppolas ”Gudfadern”-filmer.
– Han är död men jag gillar honom fortfarande.

Själv har Matias varit rädd för att dö i hela sitt liv även om det blivit bättre sedan han själv blev pappa.
– Nu är det mer okej. Nu finns det någon som tar över.
Brukar det inte vara tvärtom? Att man blir mer rädd för att dö när man får barn?
– Jag vill att Teyo och hans kommande syskon ska få en bra grund. Sedan är min tid utspelad. Vad fan ska jag mer göra?
Innan Matias Varela dör vill han ge sin son något han själv anser att han aldrig fick.
– Jag vill eka i evigheten, lämna något efter mig. Jag vill att min son ska ha ett efternamn, det efternamnet jag aldrig hade, säger Matias Varela.

MATIAS SÄTTER PLUS PÅ LIVET

1980-talet:

Jag var mobbad i skolan i Sverige men hade väldigt kul i Spanien. Mycket hav och fisk. I Sverige var jag en udda fågel. Jag såg konstig ut. Konstiga kläder.
Matias tipsar om bästa gangsterfilmen från 80-talet: ”Scarface” (av Brian de Palma 1983).

1990-talet:

Stundtals kul men jag var inte bra på att vara ung. Det var inte min grej att vara grabb. De hade varit dumma mot mig i skolan men det ändrades. Då blev jag dum i stället.
Matias tipsar om bästa gangsterfilmen från 90-talet: ”Maffiabröder” (av Martin Scorsese 1990) och ”Pulp Fiction” (av Quentin Tarantino 1994).

2000-talet:

Även om jag inte levde som jag ville hade jag mycket vänner. Nära vänner. Bra relationer som jag vårdat. Som varit viktiga för mig. 2009 slog igenom för den svenska publiken med Snabba Cash.

Matias tipsar om bästa gangsterfilmen från 00-talet: ”Guds Stad” (av Fernando Meirelles 2002) och ”Älskade hundar” (av Alejandro González Iñárritu 2000).

2010-talet:

Jag träffade Daniella, min son föddes och jag har jobbat med min passion. Jag måste säga en femma – vem skulle jag annars vara? Det enda jag saknar är flygande skateboards och Nike-skor som knyter sig själva.

Matias tipsar om bästa gangsterfilmen från 10-talet: ”Narcos” (tv-serie av Chris Brancato, 2015-2017).