”Jag är en lagspelare som säger vad jag tycker”

TEXT: ROBERT LAUL FOTO: ROBIN LORENTZ-ALLARD GRAFIK: PAUL WALLANDER

Studioankare under de största sportmästerskapen.

Frontat det populäraste nöjesprogrammet.
Hanterat den svåraste programledarrollen.
– Om man pratar tv-utmaningar har jag gjort allt, säger Peter Jihde.

Därför överväger han att sluta på tv, endast 46 år gammal.
Hur nådde han dit?
Och vad ska han göra i stället?

Nu talar Peter Jihde ut om krisen på TV4, sin egen framtid och varför han reserverar en stol åt Filip Hammar på diabetesgalan.

1. MÖTET

”Att tävla är en härlig drivkraft”

Peter Jihde kliver in på hotellet klädd i regnställ och hjälm. Det visar sig att han kör moped.
– Mitt livs bästa investering. Det tar halva tiden från punkt A till punkt B jämfört med bil och kommunalt.
Han sätter upp håret i den numera karaktäristiska tofsen.
– Världens enklaste frisyr, konstaterar han.
Be honom att beskriva sig själv med ett ord och Peter Jihde svarar ”tävlingsinriktad”.
– Att tävla är en härlig drivkraft, tycker han.
– Jag försöker duka fram frukosten så snabbt som möjligt. Och jag tar tid när jag kör mopeden till jobbet.

Det är därför han tänker på att byta bransch. Han har tävlat färdigt på TV4. Eller finns det matcher kvar att vinna? Fler motståndare att besegra?
– Jag vet inte. Det är det jag funderar på, säger han.
Peter Jihde berör och upprör. Det beror kanske på att han är svår att etikettera. Även de som ser honom som en divig tv-stjärna tvingas emellanåt erkänna att det finns ett hjärta innanför nummer tio-tröjan. Att beskriva hur han är vore slöseri med utrymmet, alla som tittat på tv senaste 25 åren lär ändå ha sin egen uppfattning. I intervjusituationer är han mjuk och inkännande, privat lite tuffare och sportigare. En sak är vi nog överens om: det händer alltid saker runt Peter Jihde.

Senaste tiden har ”me too”-kampanjen svept över världen och Sverige. Den har avslöjat åtminstone en av Peters kollegor och skakat ett par av hans chefer. Vi pratar mer om det längre fram i intervjun.
Inom kort ska Peter programleda en diabetesgala i TV3 och via vårt samtal skickar han en inbjudan till Filip Hammar som nyligen beskrev diabetes som en ”lyxsjukdom”.
– Diabetes är en klassfråga. Därför är det så dumt och fel att kalla det just en lyxsjukdom, tycker Jihde.

Därefter kommer Peter att ställa inför ett val: han står på toppen av tv-berget och har fått göra allt han brunnit för. Hur ska han gå vidare utan att behöva gå neråt?
Peter Jihdes nya idé är onekligen intressant.
Det är hans väg hit också.

2. BARNDOMEN

”Vi behandlade tjejer fel”

Peter Jihde är uppvuxen i Moheda som 2003 utsågs till arketypen för en svensk håla. Peters egen minnesbild av den småländska lilla orten är klart ljusare.
– Där fanns allt jag behövde. Jag levde i sportens värld. Det var bara att hoppa upp på sadeln och cykla dit utan att föräldrarna behövde följa med. För mig var det idealiskt, säger han.
Pappan sålde datortillbehör, mamman var språklärare. Peter var äldst i en fyra man stor brödraskara som tävlade i det mesta.
– Kortspel och sådant föll aldrig väl ut. Vi fick semestra på olika håll när det skulle tävlas inom familjen.
Har det format dig?
– Jag hade nog blivit en tävlande människa oavsett mina bröder. Men jag ser att de har samma genuppsättning.
Vad har ni för relation i dag?
– En fin relation. Vi hjälper varandra vid motgångar och tyngre faser i livet. Och när inte den hjälpen behövs spelar vi padeltennis (Nicke), golf (Johan) eller jobbar ihop (Patrik).
Peter Jihdes barndom var så trygg att ett getingstick i gommen och skräckfilmen ”Huset som Gud glömde” hör till de svåraste minnesbilderna.

Men han var stökig i skolan. Än idag vet han inte riktigt varför. Kanske hängde det ihop med idrottens inneboende värderingar att skilja på bra och dålig, stark och svag. Peter beskriver sig som grabbig av den piggare sorten.

– Som alla pojkar på den tiden behandlade vi tjejer på fel sätt. Vi skämtade med dem och lekte med dem på pojkars vis. Det var helt fel, säger Peter Jihde.
Idag riktar han ett extra tack till lärarinnan Gudrun som la mycket energi på att försöka få Peter att respektera omgivningen.
– Hon gjorde rätt saker för mig så att jag kunde ta del av skolarbetet. Så att de andra i klassrummet kunde må bra också.

3. UPPVÄXTEN

”Sexistiska skämt har varit min arena”

Under tonåren la Peter Jihde energin på idrott framför skola. I gymnasiet gled hockey- och tennisspelandet över i en satsning på sportjournalistik via lokalradion i Växjö. Det la grunden för en tv-karriär som ovanligt snabbt blev ovanligt framgångsrik.

Men miljön Peter Jihde kommer ifrån var inte bara positiv.
– Jag är uppvuxen i ett omklädningsrum. Där skämtades det väldigt grovt om allt. När jag var yngre skämtades det på ett rasistiskt sätt, man kallade chokladbollar för ord på n. Det skämtades också på ett homofobiskt sätt, om någon spelade för ofysiskt var den homosexuell. Det finns inte min värld att jag skulle skämta om det idag. Det har sanerats bort, säger Peter Jihde.
Men sexismen har blivit kvar. I omklädningsrummen, på idrottsläktarna, i mediebranschen, ja överallt. Peter Jihde är barn av sin tid.
– Jag känner mig väldigt trygg i att jag aldrig har varit fysisk i trakasserier eller övergrepp, det har inte varit mitt bord. Däremot har jag sagt massor av skämt som haft sexuella anspelningar, säger han.

Men nu har något hänt. I oktober 2017 exploderade hashtagen ”me too” (jag också) på sociala medier. Jag frågar Peter Jihde om machomännens tid är över?
– Jag tror att vi män måste förändras med avstamp från kampanjen. Det var den örfil vi behövde. Jag tror att allt kommer bli bättre nu.
Har du själv varit en machoman?
– Skämten var min arena. Det har jag lärt mig och förstått att det kommer jag att sluta med. Förhoppningsvis har jag slutat med det.
Vad i oss män gör att vi haft så svårt med gränser? Är det våra föräldrars fel, samhällets eller är vi knäppa allihopa?
– Det här uttrycket ”boys will be boys”. Jag har också varit en som resonerat så: en pojke är en pojke. Men det är ju fel. Varför ska man få andra rättigheter bara för att man är en pojke?

4. KONTROVERSERNA

Sanningen om Zlatan-intervjun

Redan 2001 lämnade Peter Jihde TV4 efter en konflikt med kommentatorn Robert Perlskog under handbolls-VM i Frankrike. Jihde vägrade jobba med Perlskog och när cheferna inte flyttade på honom gick Peter Jihde till konkurrenten SVT i stället.
Även på SVT hamnade Peter Jihde snabbt i stormens öga.
Intervjun med en 22-årig Zlatan Ibrahimovic efter Sverige-Kroatien på Råsunda 2003 är förmodligen Jihdes mest uppmärksammade, enskilda ögonblick i tv-rutan.

Många sportintresserade minns Zlatans replik till Jihde ordagrant: ”Vi ska sätta in dig på mittfältet så du kan styra och ställa”.
Ännu idag påminns Peter ofta om det.
– Jag har gjort två intervjuer med Zlatan sedan dess. Det har varit vanliga, ordinära Zlatan-intervjuer. Men vi har aldrig pratat om den händelsen. Jag vet inte om han minns den lika väl som jag gör. När jag träffar sportmänniskor är något av det första de säger: ”Du Jihde, Zlatan-intervjun…?”.
Vad tycker de?
– Fotbollsälskare tycker nog att Zlatan satte dit Jihde.
Är det inte snarare ett machosvar än att han sätter dit dig?
– Zlatan är Zlatan.
Är Zlatan en machoman?
– O ja. Eller svaret skulle vara ja men jag vet egentligen inte. Zlatan kanske sitter hemma och knypplar och virkar och stickar eller gör batik på fredagkvällarna. Vad tror du?
Jag tänker att svaret är macho snarare än att du blir ditsatt?
– Fast grejen är Zlatan fick stå och vänta på Tommy Söderberg, han blev lite kall. Sverige låg under med 1-0 och Zlatan hade rört bollen tre gånger kanske. Det svenska mittfältet var inte på topp. På läktaren stod ganska många kroatiska åskådare och skrek att Zlatan var homosexuell. Jag tror att han kom till intervjun med ganska många känslor.
I dag menar Peter Jihde att han borde intervjuat Zlatan på ett annat sätt.
– Å ena sidan gjorde jag mitt jobb. Å andra sidan skulle jag varit lugnare: ”Zlatan, låt oss resonera lite här”. Jag skulle inte varit så fysisk med mitt kroppsspråk. Det är både en styrka och en svaghet jag har, jag blir ganska fysisk, jag vill ju veta.

5. KARRIÄREN

”Idol var som en orkester”

När Peter Jihde lockades tillbaka till TV4 för att fronta kanalens storsatsning Idol gick han från sportprofil till rikskändis. Året var 2007 och tio år senare är han rutinerat ankare på Nyhetsmorgon.

Vad är egentligen svårast att programleda: Idol eller Nyhetsmorgon?
När jag träffar Peter Jihde är jag övertygad om att svaret är Idol men han protesterar vilt.
– I Nyhetsmorgon blir du avslöjad direkt om du inte vet vad du pratar om, om du inte är påläst.
Men att stå längst fram för hela Idol-produktionen, att hela tiden ha koll på alla kameror och veta vad du ska säga i det höga tempot…det klarar väl inte vem som helst?
– Idol är som en orkester, ett enormt lagarbete. 80 personer där alla vet exakt vad de ska göra. Alla spelar åt samma håll. I Nyhetsmorgon kan det komma in någon som sätter allt på sin spets, Vi har ingen aning om vad gästerna ska säga eller göra. Kvällen innan kan det dyka det upp ämnen jag inte behärskar alls.
Peter Jihde ger sig inte på den här punkten:
– Nyhetsmorgon är mycket svårare.
Stod du på din topp under Idol?
– Tack för den, det är tio år sedan…, säger Peter Jihde halvt på skämt, halvt på allvar.

Så här då: jag tycker programmet är ganska tramsigt men var ändå väldigt imponerad av hur du ledde det?
– Jag var noggrann, jag var påläst, jag var entusiastisk. Jag hade kvar den här lättsamheten att när det händer något som inte ska hända – vilket det alltid gör under två timmars sändning – så ska man vända det till något bra.
– David Hellenius är en mästare på det. Han går och väntar på det oväntade för att sedan hantera det.

Peter Jihdes styrka i Nyhetsmorgon är att han är påläst utan att vara för påläst.
– Vi har 12-14 ämnen per sändning, korta och längre, tunga och lätta. Ibland kan mejlen komma sent kvällen innan, då gäller det att läsa in sig utan att överläsa. Man behöver en trygg grund men ändå vara nyfiken.
Hur läser du in dig?
– Svenska och amerikanska tidningar. Jag följer Marcus Oscarsson på sociala medier, och läser mycket ledare för att få ett hum om var vi är på väg någonstans. Man måste sätta stopp också, annars blir man uppäten av dagens informationsflöde.

6. SKANDALERNA

”TV4 har gjort stora fel”

Peter Jihde är själv inte inblandad i någon av de sexskandaler som har rullats upp under hösten. Däremot står han i frontlinjen för en tv-kanal där en programledarkollega har sparkats och det stormar kring högsta cheferna.

Peter Jihde beskriver stämningen som osäker, trevande och frågande.

– TV4 har väldigt mycket jobb att göra. Har man gjort fel måste man ta ansvar, säger han.

Med ansvar menar han inte att cheferna nödvändigtvis måste avgå.
– En variant är att lära sig av det som skett. En bra ledare låter inte samma sak hända igen. Jag tycker att mina närmaste chefer är bra personer som begått stora fel. Jag önskar att de får göra om och göra rätt och bygga det nya TV4 som är det schysta TV4.
En känd manlig programledare är som sagt kickad sedan en tid och alla hans program nedlagda. Peter Jihde menar att det behövs en ny kultur kring vilka personer som lanseras som profiler.
– Det svenska landslaget hade en lagkapten som hette Zlatan Ibrahimovic. En fråga som ofta diskuteras är om Zlatan var god eller ond. Det är svårt att veta. Som spelare var han bäst, solklart bäst. Men hur var han som kapten, som ledare?

– På TV har vi framför kameran haft en väldigt stor makt. Det gäller för ledningen att utbilda oss. Även om vi är nummer tio så är det inte okej att vara oschyst. Och vi måste själv känna att produkten blir bättre om vi är schysta mot de andra i laget.
Har du själv varit schyst?
– Jag är en lagspelare som säger vad jag tycker. Jag hoppas att jag har varit schyst trots att jag haft mycket makt.

Som förebild och ansikte utåt för TV4 har Peter Jihde ett särskilt ansvar men framför allt han ett ansvar som man, tycker Peter själv:
– Jag har har ett ansvar att ta diskussionen om det dras fel skämt eller sägs att ”me too”-kampanjen måste upphöra. Jag är inget helgon på något sätt men det är så det är. It’s time.
Vad har du för tips till föräldrar, vad ska de säga till sina söner som är 10-15 år?
– Undvik rasistiska skämt, undvik homofobiska skämt, undvik sexistiska skämt. Försök att vara rolig på ett annat sätt.
På ett mer begåvat sätt?
– Ett mer begåvat sätt, tack. Det måste gå.

7. HÄLSAN

”Jag skriver Filip Hammar på en stol, sedan får vi se om han kommer dit”

Peter slår sig ner i en fåtölj på hotellet där vi träffas. Han plockar fram en bit mörkt bröd och en insulinspruta. 2016 skrev han boken ”Jihdes diabetes: en match för livet” tillsammans med hustrun Karin.
– Hur många kolhydrater är det i brödet? Det vet jag inte riktigt. Jag får chansa. Om jag faller ihop här om en timme för att jag injicerat fel får du ge mig något sött. Det bästa är att gnida in lite honung innanför kinden, säger han.
Sjukdomen har inneburit att Peter fått lägga om sina kostvanor helt:
– Jag försöker äta en ”barnnäve” kolhydrater vid lunch och middag. Jag har tagit bort chips, vitt ris och bröd. Jag letar fibrer i all mat. Godis och efterrätter åt jag i princip aldrig förut och inte nu heller.
Sammantaget beskriver han diabetessjukdomen som den största sorgen i hans liv.
– Någon har tagit över förarsätet i min bil och jag har förpassats till kartläsare. För att hantera den sorgen får jag läsa kartan så jävla bra att jag kommer dit jag vill ändå. Det är en sorg att en som gillar att bestämma inte kan bestämma själv längre.

Enligt Peter Jihde är livet som ickediabetiker bowling med barnskydd. Livet för en diabetiker är att spela med öppna rännor.

– Om jag tar för mycket insulin nu skulle jag kunna vara död inom en timme. Det är mina insatser varje dag, säger han.
Det här resonemanget har kritiserats. Kritikerna menar att diabetessjuka barn inte ska behöva gå runt och vara rädda för att dö. Peter Jihde viftar undan protesterna.
– Många har varit alldeles för snälla med diabetes. Jag kan också föreläsa ur det positiva perspektivet. Det finns inget som kan hindra dig från att leva livet. Men man måste också berätta vad som kan hända. Jag far inte med osanning.

I Sverige lever 700 000 människor med diabets typ ett eller två men tidigare i år raljerade Filip & Fredrik om sjukdomen. Filip Hammar kallade det för en ”lyxsjukdom” och att åldersdiabetes inte är så farligt: ”När en pigg och till ytan fräsch Peter Jihde talar ut om diabetes så har folk svårt att engagera sig, medan sjukdomar som bröstcancer får egna galor och liknande”, sa Filip bland annat.
Peter Jihde skakar på huvudet.
– Diabetes är en av världens mest växande folksjukdomar som dödar hur många människor som helst på grund av att vi lever på fel sätt. Gå in i en affär och försök hitta något som inte innehåller för mycket socker. Det är nästan omöjligt i dag.
Han tar ett konkret exempel:
– Vet du hur många sockerbitar ett paket yoggi innehåller?
37?
– Bra svar. 38 sockerbitar. Det slår mot dem som inte har råd att köpa den dyrare, nyttigare yoghurten. Många tvingas käka skit.

Det är en klassfråga, menar du.
– Ja, och det är därför det är så dumt att säga att det är en lyxsjukdom. Det är tvärtom. De som som har minst pengar har sämst möjligheter att skydda sig mot allt socker i maten.
14 november i år arrangeras en diabetesgala som Peter Jihde leder. Under intervjun föds idéen att bjuda in Filip Hammar.
– Det vore jättekul. Jag har inte tänkt på det.
Du bjuder in honom här och nu?
– Ja. Jag reserverar en stol, skriver Filip Hammar på en lapp och så ser vi om den står tom eller inte under galan, säger Peter och vänder sig direkt till Filip via Aftonbladets kamera som rullar under intervjun:
– Det vore jättekul, Filip, om du kom.
– Då ska vi informera om vad sjukdomen är, hur man kan dö av den, hur man kan leva med den och hur man kan relatera till den.
Om Peter Jihde själv får bestämma hur kan ska bli ihågkommen i framtiden så är det just för sjukdomen.
– Som han som tog informationskampen om diabetes. Det har jag en möjlighet att bli ihågkommen för.

8. PENGARNA

”Jag skulle klara mig på halva lönen”

Peter Jihde tar ut cirka 60 000 kronor i månaden från sitt bolag Jihde Media AB som har omsatt mellan två och fyra miljoner per år senaste femårsperioden. Där ingår pengar från TV4, bokförsäljning och föreläsningar.
Peter Jihde beskriver sin ekonomi som ”stabil” men inte i närheten av kollegan David Hellenius.
– Om du skulle sitta här med David Hellenius…jag tror att jag tjänar långt ifrån mest i vår bransch. David gör de största programmen men jag är supernöjd med mitt kontrakt.
Är pengar en drivkraft för dig?
– Pengar är viktigt som bevis på att du är bra på något. Men min drivkraft är utmaningar och att göra nya, roliga saker.
Att ta reda på hur Peter spenderar sina pengar visar sig lättare sagt än gjort.
– Jag är smålänning i grund och botten så jag gör av med ganska lite. Jag skulle klara mig på hälften av lönen men säg inte det till TV4.
Men vad gör du med pengarna du tjänar?
– Jag spelar padel.
Kostar det pengar?
– Det är dyr planhyra och dyra rack. Ting har aldrig varit speciellt viktiga för mig.
Köper du mycket kläder?
– Nä, jag är supertråkig på det sättet.
Har du ett fint hus?
– Nä du. Jag håller på att dränera, det är som att bo i en gyttjehög. Det är gatans fulaste hus men ligger bra.
Det är väl inte så många fula hus på Lidingö?
– Fast det här är inget vackert hus. Vi trivs bra, det är orättvist att dissa mitt hus men det är inte vackert.

Sparar du mycket?
– Nä. Eller det gör jag väl bevisligen. Jag vet ju inte hur det ser ut när mitt kontrakt går ut med TV4 nästa sommar. Då kanske jag har mindre jobb. Då är det bra att ha lön även nästa år. Så får man ju tänka.
Blir man inte rik i den svenska tv-branschen? Du är ett av de största namnen och har varit det i många år.
– Men rik, vad är det? Det är i alla fall inte så att jag kan sluta jobba nästa år, säger Peter Jihde.

9. PERSONLIGHETEN

”Jag förlorade mitt körkort efter en intervju”

I samband med att Peter Jihde fick diabetes fick han också en annan diagnos: bipolär sjukdom. Det som tidigare kallades manodepressivitet.

En psykisk sjukdom som påverkar hela personligheten.
– Det mörka kan kännas väldigt mörkt och det ljusa kan bli alldeles för ljust. Man måste lära sig att reglera det, säger han.
Att prata öppet om sådana här saker ger ibland oönskade konsekvenser. Det har Peter Jihde fått erfara.

– Senast jag uttalade mig gjorde jag det på ett felaktigt sätt vilket innebar att jag förlorade mitt körkort. Jag måste omprövas innan jag får ett nytt, säger han.
2016 intervjuades Peter Jihde av Aftonbladet i samband med en boklansering. Där beskrev han hur mörkret känns: ”Jag kan sitta i bilen och tänka vid nästa kurva: ska jag svänga eller strunta i att svänga, för allting är så himla meningslöst?”.

En uppmärksam Aftonbladet-läsare noterade uttalandet.
– Någon skickade in en anmälan till Trafikverket. 2020 måste jag testas om jag är lämplig som förare. Jag behöver ett intyg från en läkare att jag är okej.
När jag frågar hur mörkret påverkar honom ger han därför ett annat svar.
– Jag kommer inte säga att jag vill köra av vägen igen. Det var bara en beskrivning av en känsla.
– Däremot, när mörkret varit som störst, och jag går över ett övergångsställe, kan jag känna att det spelar ingen roll om det kommer en bil, jag bara fortsätter att gå rakt fram. Det är ingen aktiv önskan att livet ska ta slut, mer att det kvittar.
Hur hanterar du det?
– I stunden måste jag hantera det genom att ta mig till gymmet för att orka bli fysisk. Jag lyfter skrot för att få fram endorfiner. Det har varit min medicin hittills.
Det låter som en kortsiktig lösning?
– Jag tycker inte det. Jag har ändå vetat om det här i fyra år. Jämfört med hur det var innan fungerar det mycket bättre nu.

Peter Jihde väntar på en KBT-behandling.
– Jag har inte kommit fram till terapin ännu. Svensk psykiatrisk sjukvård är ganska långsam om jag uttrycker mig snällt.
Och en känd programledare går inte före i köerna?
– Nej, jag går den vanliga vägen. Och jag är glad att jag fick min diagnos som jag fick via diabetesutredningen. Att leva med en dödlig sjukdom kan kännas övermäktigt.
Vilket är ditt mest maniska mode?
– Jag byggde en friggebod på mina föräldrars tomt på Öland väldigt snabbt. Jag åt och drack och byggde samtidigt. Jag hade spikar i munnen och mackor i näven. Egentligen hade jag hela sommaren på mig men byggde och spelade golf och läste en bra bok på natten.
Blev friggeboden bra?
– Den står fint på tomten ännu idag och har använts mycket.

Hur ska man närma sig en partner, vän eller anhörig som är bipolär?
– Man kan hjälpa till med gasen och bromsen. Om någon vill måla om huset, klippa gräsmattan, boka semestern och bjuda in till middag på samma dag kanske man kan säga: ”Vi kanske ska flytta den här grejen till i morgon?”. På ett snällt och schyst sätt. Och om det är mörkt och tungt hjälper inte en utskällning. Följ med till gymmet i stället, föreslår Peter Jihde.

10. SJÄLVBILDEN

”Jag är en väldigt jämställd person”

Det är lätt att få intrycket att Peter Jihde vill figurera på löpsedlar och i artiklar överallt.
Så är det inte.
I alla fall inte enligt honom själv.
– Så taktisk är jag inte. Kan jag leva mitt liv utan att vara på löpsedlarna är det ett plus. Men är det en viktig sak står jag gärna där och säger vad jag tycker.
Vissa saker svarar han inte på av respekt för andra. Jag frågar om han har svikit någon, eller om han har blivit sviken. Jag får inga exempel. Han vill inte heller prata om skilsmässan från första frun.
– Jag försöker alltid vara personlig men lagom privat. Därför pratar jag aldrig om händelser där någon annan är inblandad, av respekt för dem, säger han.
Peter är gift med PR-konsulten Karin Jihde sedan nio år. Han upplever sig som en ”väldigt jämställd person”.
– Hemma gör vi de saker vi trivs med. Jag handlar och lagar mat, Karin sköter hemmets blommor in- och utvändigt.
Upplägget är likadant vad gäller deras tre döttrar.
– Jag åker till simhallen, Karin går på skogspromenader, säger han.
Dagen vi gör intervjun ska han skjutsa hem äldsta dottern från stan på mopeden. En gång blev han stoppad av polis när han skjutsade två av barnen samtidigt.
– Vi var på väg till Lidingöloppet för tre år sedan. Polisen sa till mig att jag inte fick skjutsa två stycken. Då hörsammade jag det.

Fick du böter?
– Nej, jag klarade mig. Det var en utbildande polis. Nu skjutsar jag bara en åt gången.
– De andra två får springa bredvid, tillägger han skämtsamt.
Att Peter Jihde ständigt tycks hamna i händelsernas centrum förklarar han med en inre rastlöshet och en oräddhet.
– Jag har alltid tyckt att det varit roligt att göra saker, mest för att livet blir tråkigt om man inte gör saker. Jag gör lite för mycket saker men är aldrig rädd för att misslyckas med dem.

11. FRAMTIDEN

”Jag vill förändra svensk idrott”

Peter Jihdes kontrakt med TV4 går ut till sommaren. Det är inte alls säkert att han blir kvar. Han drivs av utmaningar, och har redan ställts inför de största och svåraste inom TV: fotbolls-VM, vinter-OS, Idol och Nyhetsmorgon.

Därför har Peter Jihde börjat tänka i helt nya banor.
– Tänk att få vara ansvarig för all kommunikation eller information i ett av Sveriges största idrottsförbund, antingen med en boll eller med en puck. Se till att kulturen, både inåt och utåt, vilka ord man använder, förbättras från där det är i dag. Det skulle vara en jätterolig utmaning.

Du funderar på att lämna tv-världen?
– I så fall ja. Att få ut spelarnas egna budskap och göra attityden i de här förbunden eller förbundet jäkligt bra.
Rubriken på rollen är kommunikationschef?
– Det skulle det kunna vara. Man behöver inte ens vara chef.
Det vore en stor förändring för dig?
– Om man pratar olika utmaningar tv-mässigt så har jag fått möjligheten att testa allt. ”Nyhetsmorgon” är det svåraste programmet att göra om man ser till spännvidden. Där har jag varit i fem år nu.
Vad lockar i en kommunikationsroll på fotbolls- eller ishockeyförbundet?
– Att förändra och förbättra. Att få folk att prata som man önskar när man har stått på andra sidan mikrofonen. Jag tycker det är ett privilegium att kunna hålla på med något så många är intresserade av – fotboll, hockey, handboll. Då har man en skyldighet att vilja berätta om det också för att göra ännu fler intresserade.

Okej, säg att Sverige går till fotbolls-VM, du får det här jobbet, sedan gör Zlatan comeback i landslaget. Hur ska han agera när det kommer en näsvis reporter som undrar varför spelet inte fungerar och vägrar släppa ämnet?
– Kill them with kindness. Precis som det låter. Var snäll och berätta. Alla mår vi bättre när vi berättar saker för varandra.
Och det hade du sagt till Zlatan?
– Det hade varit min uppgift. Så hade jag velat ha det om jag varit ansvarig. Mindre machokultur överallt. Jag tror vi alla skulle må väldigt bra av det. Framför skulle den kvinnliga delen av populationen må bättre.

REPORTER

FOTOGRAF

PETER SÄTTER PLUS PÅ LIVET

1970-talet

Ung, tävlingsinriktad och motiverad i både skola, sportsammanhang och på fritiden.

Programledare som symboliserar 70-talet: Anita (och Televinken). Vilket radarpar. Bättre än Filip&Fredrik.

1980-talet

Min hockeykarriär dog (för dålig) och jag var störig i högstadiet. Bra avslutning dock med rolig gymnasietid och jobb på lokalradion. Fem plus för musiken.

Programledare som symboliserar 80-talet: Stina Dabrowski. Kanske tidernas bästa?

1990-talet

Radioreporter, reseledare, TV-reporter och -94 blev jag Stockholmare. En tid präglad av jobb och resor.

Programledare som symboliserar 90-talet: Ray Cokes. Han levde sitt liv i direktsändning.

2000-talet

Skilsmässa både privat och i jobbet. Mycket sorg som sedermera blev glädje. Både privat och i jobbet.

Programledare som symboliserar 00-talet: Kattis Ahlström. Så cool och kunnig.

2010-talet

Avslutade Idol, åkte på äventyr över hela världen och mötte min bästa arbetskompis Tilde i Nyhetsmorgon. Barnen har börjat gå från just barn till kompisar.

Programledare som symboliserar 10-talet: Tilde de Paula Eby. Gick från bra till bäst.