Tjejen som ville

bli bäst – och blev

bäst på porr

TEXT: ROBERT LAUL FOTO: STEFAN MATTSSON GRAFIK: PAUL WALLANDER

Hon kallar sig Puma Swede efter sin gamla bil, en Ford Puma. På riktigt heter hon Johanna Jussinniemi och har medverkat i över 150 pornografiska filmer.

Varför blev just hon Sveriges enda, internationella porrstjärna? Och vad händer när en porrkarriär tar slut?

– Jag rekommenderar ingen att ge sig in i branschen, säger Johanna.

uma Swede syns inte i många nya filmer längre. Det beror delvis på att porrindustrin drabbades av ett antal HIV-fall med start 2013.

– Jag har inte filmat med män sedan dess. Bara med kvinnor. Och så har jag min hemsida, säger hon.

Den digitala strippklubben med dildoshower framför webbkameran sköter hon från hemmet i lägenheten i Silicon Valley. Där bor hon tillsammans med pojkvännen Andrew, 35, en finansmäklare som gått över till techbranschen.

– Jag kan sitta i soffan, Andrew vid sitt skrivbord. Han jobbar med sitt, jag med mitt. Han har hörlurar men ibland undrar han ju vad som pågår. Folk kan ha speciella önskemål, att jag ska spela vissa roller.

När en större porrsajt nyligen redovisade de populäraste sökningarna toppade uttrycket ”Milf” listan (det betyder ungefär ”sexiga mammor”). Johanna, som fyllt 41, har visserligen inga barn men befinner sig i rätt åldersspann. Det innebär också att livet som porrstjärna ofrånkomligen närmar sig sitt slut, vare sig sig hon vill det eller inte.

Ämnet är känsligt. Hon värjer sig direkt mot beskrivningen.

– Till skillnad från en modellkarriär finns det ingen övre åldersgräns i porren, säger hon och nämner ett par kollegor som passerat 50-strecket och fortfarande är aktiva.

Vi ska prata mer om Johannas tankar kring att åldras samt svårigheterna med en ”efter porren”-karriär lite längre fram i intervjun, hon befinner sig nämligen i Sverige för just ett framtidsprojekt: det står hamburgarelansering på menyn. Puma Burger har slagit upp portarna i Malmö.

När vi ses vid storasysterns lägenhet i Hammarby sjöstad i Stockholm är det en färgglad höstdag. Miljöer för fotografering saknas inte. Så fort kameran åker fram händer något med ”Puman”. Hon börjar instinktivt att agera. Hon latjar med sina rosa glasögonbågar, lägger sig i en lövhög och piskar mig på rumpan med en liten gren. Framför kameran lever hon upp. Jag inbillar mig att det bland annat är därför Puma Swede blivit en uppskattad medarbetare i sin bransch.

Att hänga några dagar med Johanna betyder tvära kast. Ena dagen fotograferar vi henne på strippklubben i centrala Stockholm där hon är styrelsesuppleant och delägare. Nästa dag skjutsar jag henne till uppväxtorten Tumba där mamman fortfarande bor kvar. Hon fyller 74 år och Johanna ska hämta en smörgåstårta i centrum.

Det innebär att jag ibland möter jag en mindre flamsig person. Lugnare och mer seriös. Hon berättar om första pojkvännen i USA som var heroinmissbrukare och sålde marijuana från parets garage. Hon beskriver hur ett annat destruktivt förhållande slutade med strupgrepp och kontroll. Med pojkvännen Andrew lever hon i dag i ett öppet förhållande så länge ingen har en affär med någon inom samma ”zip code” (postnummeradress).

Just nu fördjupar sig Johanna i böcker om psykologi för att förstå sitt eget agerande i kärleksrelationer samt val av partners. Hon funderar också på att prata med en psykolog om varför det blev porr för henne – egentligen.

Det är där vårt samtal börjar. Varför fastnade en snart 30-årig finlandssvenska från Tumba för ett så kontroversiellt karriärsval? Dessutom förhållandevis sent i livet.

Det här är historien om tjejen som ville bli bäst, och blev bäst på porr.

1. BARNDOMEN

”Jag bestraffades
av min pappa”

ohanna Jussinniemi är född i Stockholmsförorten Tumba, men hennes föräldrar är från Finland.

– Pappa ansåg att det är lite hårdare virke i oss finnar. Man ska inte klaga så mycket. Man går till jobbet. Man kör på.

Hon beskriver pappan som sträng och dominant.

– Om det var något som var fel blev man bestraffad, säger Johanna.

Bestraffningen hette ”tukkapöllö” eller ”luunappi”: ett lyft i hårstråna vid sidan av öronen eller en fingerknäpp på pannan.

– Hans naglar var knöliga och stenhårda. De small mot pannan och gjorde skitont.

Det är barnaga.
– Ja, i någon form. Det var så han växte upp. Han fick smäll med linjalen i skolan. Sedan förde han det vidare till oss. Och han tog säkert i för hårt men det gjorde också att jag tänkte sju steg längre när de andra ungarna kastade snöboll.

– Jag tänkte på vad som hände om skolan ringde hem. Då blir det ”luunappi” eller ”tukkapöllö”. Så jag kastade inte den här snöbollen.

Var du rädd för din pappa?
– Nä … inte rädd men när han röt till så lyssnade jag. Man hade inte någon dialog med pappa.

Hon beskriver en stressad barndom där hon balanserade mellan att hänga med på kompisarnas upptåg med att inte riskera att utsättas för pappans bestraffningar.

– Jag har egentligen aldrig tänkt på var stressen kom ifrån. Men jag var jättestressad, säger hon fundersamt.

Johanna minns ännu ett exempel:

– Vi skulle dela ut reklam. De andra ungarna ville slänga reklamen och kolla på film i stället. ”Tänk om någon ser det och ringer hem”, tänkte jag och delade ut all reklam själv.

Mammans roll i familjen var ”den snälla”. Hon åkte för att köpa hamburgare när Johanna vägrade äta pappans lever. När Johanna gick i sjunde klass skilde sig föräldrarna.

– Jag minns att jag tänkte: nu kommer jag också våga göra grejer! Pappa kommer inte få reda på om jag kastar snöboll. Då är det mamma de ringer till.

Många år senare ringde Johanna pappan (som inte är i livet i dag) för att berätta att hon börjat spela in porrfilm i USA. Svaret förvånade henne:

– Han hade levt sitt liv som han ville leva det. Det var upp till mig att leva mitt liv som jag vill. ”Vad du än gör, gör ditt bästa” sa han till mig, berättar Johanna.

Och det har du gjort?
– Ja. Det var så konstigt. Jag var beredd på att han skulle säga åt mig att komma hem direkt. Men sedan var samtalet över. Och jag har burit med mig det där. Jag har sett till att vara på plats i tid, hel och ren. Jag skulle aldrig gå till jobbet för att göra något halvdassigt. Jag gör mitt bästa.

2. UPPVÄXTEN

”Vi kallades finska idioterna i skolan”

grundskolan gick Johanna i finsk klass. Först på högstadiet började de finska barnen ha lektioner med svenska elever.

– Vi var ganska egna. Vår klass hette Fi, vi kallades ”finska idioterna”. Men vi hade en stark sammanhållning.

Hon gjorde bra ifrån sig på proven och var ordningsam men ingen stjärna. På rasterna ingick hon i ett nördgäng.

– Jag vågade inte ens gå in i cafeterian där alla coola hängde, säger Johanna.

Hon trivdes bättre i stallet som blev hennes andra hem.

– Jag var där mest av alla. Jag skulle bli den bästa hästskötaren. Jag fick hjälpa till med de andras hästar. Jag var pålitlig och väldigt uppskattad.
Johanna tog med tiden hand om en häst, Molle, och hon tävlade på ridskolans hästar. Hon drömde om att bli framgångsrik inom ridsporten.

– Det var inte så mycket dröm egentligen, det var en realitet. Det var så det skulle bli.

Med tiden förändrades perspektiven. Johanna började intressera sig för världen utanför Tumba. Hon träffade en pojkvän från Mörby, började gå på rave och blev tvungen att försörja sig. Hon la allt mindre tid i stallet. Strax efter gymnasiet slutade hon helt att ta ridlektioner och den fasta punkten i tillvaron försvann.

I dag har hon svårt att sätta ord på exakt hur det gick till.
– Stallet blev sekundärt när jag träffade min första kille. Jag var ganska sen med både pojkvän och att gå ut. Jag var 18 år och hade en del att ta igen. Det handlade nog mycket om att komma ut ifrån Tumba som varit hela min värld fram till dess.

3. KARRIÄREN

”Jag fick inte de
jobb jag ville ha”

fter att Johanna läst Medieprogrammet på gymnasiet satsade hon på en karriär inom grafisk design – men fick nobben överallt.

– Jag skickade ansökningar till alla byråer jag hittade, säger hon.

I stället gick hon arbetslös ett helt år. Reklambranschen befann sig i en brytningstid. Verksamheten digitaliserades. Johannas datorkunskaper var inte de bästa. I stället hankade hon sig fram på caféer och i butiker, som säljare och receptionist.

– Jag blev ”årets rookie” på mitt första säljjobb. Så även där försökte jag bli bäst.

Johanna sålde datatillbehör men upplevde tillvaron som stressig.
– Det handlade om att kränga till max, säger hon.

Det var sent 1990-tal. Parallellt med att hon sökte lyckan i ett Sverige med hög arbetslöshet i efterdyningarna till finanskrisen gjorde hon en del fotojobb som utvikningsmodell. Bland annat plåtades Johanna av den kände flickfotografen Bingo Rimér. Från början var det ett extraknäck men via en amerikansk pojkvän hamnade hon så småningom i Los Angeles.
Pojkvännen, som hon beskriver som en tidigare heroinberoende, men nu marijuanalangande ”suitcase pimp” (en person som hjälper porrstjärnor med olika praktikaliteter), hade kontakter inom porrbranschen, flickfotograf som han var.

I början skrattade Johanna åt förslagen.

– Porrtidningar tyckte jag var spännande som yngre men porrfilm hade jag knappt sett. Jag ville inte befatta mig med porr, jag var glamourmodell, säger hon.

Gradvis skedde det en förskjutning inom henne. Dels trivdes Johanna framför kameran och hon njöt av uppmärksamheten när bilder och filmer publicerades. Dels var pengarna i porren betydligt större, lönen gick att livnära sig på, ja som tjej till och med att bli rik.

– Ju mer jag visade, desto mer uppmärksamhet och pengar fick jag. Jag kände mig bekväm och tyckte det var jävligt roligt.

Johanna betraktades som proffsig och naturlig av kollegorna i branschen. Hon började med nakenscener med dildo. Fortsatte med sex med andra tjejer. Sex med killar. Analsex. Två killar. Och så vidare.

Vad är det som är så roligt?
– Uppmärksamheten. Du blir sminkad och folk fixar ditt hår. Du känner dig verkligen som stjärnan. Allt fokus är på dig. Det var aldrig någon som tyckte att jag var snyggast i klassen men här var jag stjärnan.

I porrbranschen fick Johanna rykte om sig som en lång, blond, silikonbystad, svensk amason – Puma Swede var född.

– Är Puma Swede med i en film så vet man att det blir bra energi, som hon uttrycker det själv.

Beskriv energin?
– För mig är det en upphetsning att veta att tusentals människor bara tänker ”wow” när de ser dig.

Johanna berättar om ett tillfälle när hon såg porrikonen Jenna Jameson skriva autografer.

– Hon hade security och en lång, ringlande kö med fans. Omedvetet hade jag nog ett mål att bli sådan jag också. Jag ville ha en ”fanbase” och sitta på ett podium och skriva autografer.

I dag, nästan 15 år och 150 filmer senare, är drömmen förverkligad sedan länge. Samtidigt kan hon se tiden efter gymnasiet ur ett Sliding Doors-perspektiv.

– Om jag hade fått jobb inom grafisk design efter hade mitt liv kanske sett helt annorlunda ut.

Då hade du blivit bäst på det?
– Precis. Jag hade kanske suttit här och varit värsta formgivaren i stället, säger Johanna och skrattar till.

Trots att hon beskriver sina egna erfarenheter av porrindustrin som goda rekommenderar hon ingen att ge sig in i branschen.

– Det finns nackdelar. Det går inte riktigt att ångra sig. Det kan bli svårt att gå tillbaka ditt gamla jobb i Sverige. Jag har haft tur med både familj och vänner som varit väldigt stöttande och stått bakom mig. Men det kan också bli tvärtom. Du kan bli av med familj, vänner och inte få några normala jobb i framtiden.

4. PENGARNA

”Jag fick 20 000
för en sexscen”

ohannas pappa var sopgubbe, mamman arbetade som städerska. När föräldrar skiljde sig blev ekonomin sämre.

– Vi hade det inte så jävla fett på mammas lön, säger hon.

Efter genombrottet som Puma Swede i mitten av -00-talet blev hon rik över en natt.

– Jag började med porr på den tiden det gick att tjäna väldigt bra per film. Plötsligt kunde jag köpa allt. Jag tänkte: jag måste bara handla.

Vad köpte du?
– Alltså, det var mer att dra till Las Vegas över helgen, stanna i sex dagar, sprit och shopping, väskor och skor. Sådant jag inte kunnat göra tidigare.

Sedan porren flyttat ut på nätet har pengarna blivit mindre, men på DVD-tiden drog Johanna in stora summor.

– 2 000 dollar för en boy/girl-scen. 2 500 dollar för ett analsex. Det var väldigt lättförtjänta pengar som skulle brännas.

Exakt hur mycket pengar Johanna har dragit in vill hon inte svara på, inte heller vad hon tjänar i dag eller har sparat. Hon har sin inkomst i USA och har nolltaxterat de senaste åren i Sverige. Tidigare hade hon ett mindre överskott av kapital men inte de senaste åren.

– Pengar kommer, pengar går. Att samla på hög är inte min grej. Jag räknar erfarenheter i stället. Om någon frågar ”Ska vi dra till Miami” svarar jag ”När då?”.

Med åren har hon ändå blivit mer försiktig, hävdar hon. Pojkvännen Andrew är dessutom från finansbranschen.

– I dag placerar jag en del pengar i aktier. Min kille har bra koll. Och jag prioriterar annorlunda idag: resor och natur framför att shoppa loss och kröka en helg i Vegas.

5. ÅSIKTERNA

”Prata med barnen
om analsex”

orrindustrin är en kontroversiell och problematisk bransch. Att Johanna har jobbat där så länge motiverar hon med en ren och rå egoism:

– Jag står för det jag gör. Jag väljer det här för att det är rätt för mig, säger hon.

I kölvattnet till ”#me too”-uppropet har debatten om porrfilmernas skeva normer återaktualiserats. Idealen i porren handlar om att alltid ställa upp, alltid vara tänd, analsex är ingen big deal och man ska alltid få orgasm. Få protesterar nog mot beskrivningen och Johanna gör det inte heller.

I stället påpekar hon att det är film, det är inte på riktigt men att varningstexter inte skulle fylla någon funktion.

– De som kollar porr skippar introt och går rakt på the action. Sedan kommer de efter 3–5 minuter. Om man lägger in i början att ”det här är gjort av proffs och före en analsexscen händer det här och det här”… vem fan skulle kolla på det?

Bilden porren sprider, att man alltid ska vara redo och villig, skapar inte den en stress och press som i förlängningen leder till fler sexuella övergrepp för att män(niskor) inte förstår var gränser går?
– Har du ingen annan upplysning utan bara sitter och kollar på porr, ja då får du nog en skev bild vad som är film och vad som är verklighet. Till exempel tror folk på mässor att de kan lägga handen på min tutte. När jag säger nej svarar de: ”Men vadå, du gör mycket värre grejer på film?”. Men det är film och jag får betalt. Jag bestämmer vem som får lägga en hand på mitt bröst och när.

Porren uppmuntrar till ett sådant beteende?
– Porr uppmuntrar inte till att ta för sig mot någons vilja. Porr kan ge en bild av att tjejer alltid är villiga men det uppmuntrar inte att män har rätt att ge sexistiska kommentarer eller begå övergrepp.

Samtidigt visar undersökningar att snittåldern då pojkar kommer i kontakt med porr första gången är tolv år. Kan tolvåringar göra den analysen?
– Jag spelar inte in porr för tolvåringar. Jag tycker inte att porr är för tolvåringar, de ska inte titta på det. Däremot är det oundvikligt att de kommer i kontakt med det. Det är bättre att föräldrarna pratar med sina barn.

Vad ska föräldrarna säga till en tolvåring?
– De kan ta snacket ännu tidigare. Berätta att porrfilmer finns. Jämför det med en stuntman i en vanlig film. Det är skådespeleri. Det är inte samma sex som man har hemma. När man har analsex i en porrfilm är det noga planerat i förväg. Förklara att det alltid handlar om samtycke.

Det är inga lätta samtal för en förälder. Det kan vara knepigt nog att snacka om sex med sitt barn. Nu ska man snacka analsex i porrfilmer med barn som inte är tolv år fyllda menar du?
– Det är föräldrarnas ansvar. Kan man inte göra det själv, ta hjälp av en kompis. Byt med en annan förälder och prata med varandras barn om det känns lättare. Vad gäller just analsex så har homosexuella par det. Barn vet så mycket i dag, det är lika bra att ta upp det tidigt.

6. DROGERNA

”Jag vill inte bli
en förespråkare”

ohanna gör ingen hemlighet av att det förekommer olagliga droger i porrindustrin.

– Men de som tar kokain och kommer med rinnande nästa och är alldeles stirriga faller bort. Ryktet sprids, de får färre bokningar.

Själv använder hon droger ”som en festgrej”, säger Johanna.

– Jag rekommenderar ingen annan att ta det. Droger är inte bra.

Å ena sidan tycker du det är bra för dig, å andra sidan ska ingen annan ta det?
– Det är som med porren. Det yrket passar mig. Men det finns nackdelar. Människor går till läkaren med bilder på mina bröst. Men alla kan inte ha den här storleken. Jag måste ha BH dagtid och topp när jag sover. Det är likadant med droger. Det är kul och jag har valt det. Men jag känner till nackdelarna. Jag ville inte bli någon förespråkare. Det finns jättemånga tragedier kring droger, folk som fastnar i det.

Har du själv fastnat i något?
– Nej. Jag tar aldrig droger för att jag mår dåligt, säger Johanna som berättar att hon använder LSD ”ungefär var tredje månad”.

– LSD är inte det lättaste att få tag på. Jag känner en person som tar fram det, så jag vet vad jag får. Jag skulle aldrig köpa det på stan. Jag har erfarenheter från nära vänner som handlat på gatan där det inte slutat bra. Man ska ha koll.

7. SJÄLVBILDEN

”Jag äger min sexualitet”

ycket i Johanna Jussinniemis liv har kretsat kring män och sex. Från början, hemma i familjen, var ämnet mer eller mindre tabu. Det hon visste om sex hade hon hört från de äldre tjejerna i stallet. Första sexuella erfarenheten beskriver hon så här:

– Jag var 18 och han 23. Vi var oskulder och blyga.

Någon porrfilm hade hade hon aldrig sett då.

– Nä, bara bläddrat i porrtidningar. Jag tänkte att det skulle vara romantiskt men det handlade mest om att bli av med oskulden. Vi tog några vodkashot och sedan var det gjort. Jag åkte till bästa kompisen och berättade om det.
I självbiografin ”Mitt liv som porrstjärna” beskriver Johanna att hon ”legat med halva Stockholm” innan hon flyttade till USA.

Var det destruktivt?
– Nej, inte alls. Jag upptäckte att jag kunde gå ut och ta för mig. Jag har alltid gillat sex. Jag äger min sexualitet.

Exakt vad ”halva Stockholm” innebär utvecklar hon inte.

– Men det är många. Det har har nog blivit fler privat än på film. I filmerna är jag ofta med samma personer. Jag har de jag gillar att jobba med. Jag kan inte jobba med någon som är liten eller mjäkig.

Varför inte?
– Det måste vara någon som kan ta för sig.

Johanna behöver röka och vi går ut på balkongen där hon tänder en cigarett. Jag frågar o hennes vilda år på Stureplan handlade mer om erövring än om lust?

– Det kan man gå på djupet med. Det var nog både och. Jag var så tillbakahållen när jag var yngre. Sedan upptäckte jag att sex med olika personer är en upplevelse. Det är väl en form av erövring, säger Johanna och minns en ”liggtävling” hon satte ihop med en kompis.

– Jag skulle ha 30 poäng innan 30 december. Det här var i slutet av oktober. Det var olika poäng för olika grejer: tjej, kille, trekant. Högsta poängen var om man fick en pappa och en son.

Efter att ha spelat in porr i nästan 15 år får hon mejl från hela världen av människor som sett henne på film.

– Det måste vara miljoner människor som sett mig ha sex, funderar Johanna.

Är det bara positivt?
– Ja, de flesta tycker nog om att få positiv feedback oavsett man bakat en tårta eller gjort mål i fotboll.

Johanna är folkbokförd i Sverige, bor i USA men är finsk medborgare. Och ja, hon håller på Finland i ishockey.

Är det skillnad på hur folk ser på Puma Swede i Finland respektive Sverige?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror inte finnarna analyserar så mycket. Deras sexmässor är helt galna. De har sex live. De har en manlig porrskådis på scen, sedan kommer det upp tjejer som vill bli påsatta.

Även i Tyskland kan det vara ”ganska livat” på mässorna, säger Johanna.

Men inte i Sverige?
– Gud nej. Då hade Kommunal kommit och sagt att så här många timmar får ni inte jobba och har ni haft er lunch? Det skulle inte gå.

8. KÄRLEKEN

”Jag och Andrew har ett öppet förhållande”

å senare år har Johanna börjat analysera sig själv, valen av partners samt hennes agerande i olika relationer.

– När man växer upp idoliserar man en av föräldrarna. Jag har anammat pappas beteende. När jag går in ett förhållande är det my way or the highway, säger hon.

Johanna beskriver sig som dominant i alla förhållanden, precis som hennes pappa var i hemmet.

– Det blir jag som bestämmer. Det fortsätter med att jag tar mig friheter. Till slut börjar jag ljuga om vad jag gör. Det är ingen bra balans i förhållandet.

Insikten har lett henne till det öppna förhållande hon i dag har med pojkvännen Andrew.

– Monogamin är inte framgångsrik. Det sker oftast snedsteg, hävdar hon.

Parets regler är enkla men tydliga:

– Vi har ett öppet förhållande på så sätt att man inte behöver berätta exakt vad man gör. Men man får inte vara med någon i kompiskretsen. Inte inom samma postnummer heller.

Har du alltid varit bekväm med det?
– Nej nej. Jag hade aldrig gått med på det när jag var yngre.

Varför har du ändrat dig?
– Det har nog med porren att göra. Jag kan ha sex utan känslor. Då kan jag även ha sex utan känslor privat. Sex leder inte per automatik till att man blir kär.

Vad är fördelen med att ha ett öppet förhållande?
– Det största problemet i ett förhållande är att sexet blir inte lika kul efter några år.

Johanna exemplifierar:

– Det finns alltid en tredje part i förhållandet. En fantasi. Sedan kan man tillämpa det på olika sätt. Man kan vara swingers till exempel.

Det viktigaste är kommunikation, säger hon:

– Ingen vill bli sviken. Det gäller att vara överens och se vad som funkar. Ibland kan det räcka med känslan av att man inte är låst till en och samma person resten av livet.

För Johanna och Andrew har det fungerat.

– Vi har varit ihop i fem år. Det är väldigt länge tycker jag.

Några barn ska paret dock inte ha.

– Nä. Jag kan inte lägga nio månader på det. Däremot skulle jag kunna tänka mig att adoptera. Det finns så många barn som far illa.

9. HÄLSAN

”Jag har gjort en helomvändning”

ur tränar en porrskådis? Johanna tränade inte alls under många år.

– Jag åt ingen mat heller. Jag levde på snickers, chips och läsk. Möjligen åt jag om jag var på restaurang. Men jag var smal, då tyckte jag att jag var i form.

Allt förändrades när hon träffade Andrew för fem år sedan.

– Han höll på med crossfit och var glutenfri. Det verkade jobbigt men jag hängde på. Vi var nykära och det var roligt att göra saker tillsammans.

I dag kör Johanna crossfit ett par gånger i veckan.

– Crossfit är varierande, jag slipper bli uttråkad och det är jävligt bra sammanhållning. Så jag fastnade i det. Då började jag också att laga mat för första gången i mitt liv.

Johanna skrattar åt minnet:

– Min storasyster var och hälsade på i samma veva. Hon var helt chockad. Hon ringde hem till mamma: ”Vet du, Johanna lagar mat. Hon använder blomkål och grejer”.

Det nya livet gör att Johanna mår bättre, och hon har även börjat med yoga.

– Jag har alltid haft ont i ryggen, det är något som ligger i släkten.

Du kanske är lite framtung?
– (skratt) Jag är nog lite framtung också ja. Plus att jag är stel som en pinne. Men nu nu tränar jag fem gånger i veckan. Jag har verkligen gjort en helomvändning.

10. KONTROVERSERNA

”Jag kom dit naken och guldfärgad”

nder 2016 granskade Aftonbladet fackföreningen Kommunals olika verksamheter. Ett avslöjande kom att handla om Puma Swede. Hon uppträdde på en fest på Metropol Palais, en krog Kommunal drev via ett eget bolag. Historien slutade med att flera tunga fackpampar fick lämna sina poster.

Johanna rycker på axlarna åt sin lilla roll i det hela.

– Vuxna människor som var där för att festa. Jag kom naken och guldfärgad. Jag har svårt att bli upprörd.

Det förstår jag, du var ju med på det. Har det blivit något efterspel?
– Inte för mig. Jag har inte blivit bjuden på några Kommunal-fester i alla fall.

I dag är hon delägare i en strippklubb i Stockholm. Hon sitter även som suppleant i styrelsen. Bolaget som driver klubben, Midoliba AB, har de senaste åren omsatt mellan 20 och 40 miljoner kronor per år.

Att driva en strippklubb tycker Johanna är normalt.

– Det finns en bild av det är offer som jobbar där. Men kom dit då, prata med tjejerna. Du hittar inte någon som är tvingad. Det är tjejer som gillar att stå på scen och uppträda. Det är inte förnedrande att en man står och tittar på dem…

… vet du att tjejerna tycker så?
– Jag är ju på klubben. Vi har jäkligt kul. Våra managers är två kvinnor och inga gamla gubbar. Många tjejer har varit där länge, då vet man att det är en bra arbetsplats. Man kan välja det jobbet och vara jäkligt nöjd med det.

Den här skåpbilen som far runt i stan med bilder på dig. Ska människor som inte vill ta del av porr behöva se detta?
– Vad är skillnaden mellan det och en reklampelare med bikinibilder?

Det ena är ju porr och det andra är inte porr?
– Då är man emot budskapet bakom, då är man emot strippklubbar. Tough luck men porr kommer inte att försvinna, säger Johanna tvärsäkert.

11. FRAMTIDEN

”Skolan fick inte förknippas med mig”

är jag släpper av Johanna utanför mammans lägenhet i Tumba efter ett av våra samtal frågar hon om jag känner till någon bra agent? Johanna vill ha hjälp med att få mer normala tv-uppdrag. Jag lovar att kolla med Aftonbladets nöjesredaktion.

Tills vidare satsar Johanna på egna hemsidan, erotisk konst, sexleksaker, strippklubben i Stockholm och den nyöppnade restaurangen i Malmö.

– Hamburgare i USA är vad köttbullar är i Sverige. Så det blir jäkligt spännande att försöka göra något bra, säger hon.

Idéen föddes när Johanna träffade en krögare från Malmö i Tyskland för tre år sedan. Någon koll på restaurangbranschen har hon inte utan det handlar om att låna ut sitt varumärke och utvecklas under tiden.

– Jag föreslog att vi skulle ha en Koskenkorva-burgare. Jag är ju finne. Brödet kan vara dränkt i sprit, säger Johanna.

Någon ”Kosekenkorva-burgare” blir det dock inte, i alla fall inte på första menyn. Och tur är nog det.

Att vara Puma Swede sätter ibland käppar i hjulet för det hon vill ägna sig åt. Till exempel att hålla föreläsningar för ungdomar. Inbjudningarna är få.

För ett par år sedan föreläste Johanna på Bromma gymnasium, sedan publicerade hon bilder på mötet med skolklassen på sin blogg.

Problemet? Bloggen låg på porrklubben hemsida.

– Jag tror inte att ungdomarna brydde sig men rektorn på skolan fick nys om saken, säger hon.

Johanna, som bjudits in till klassen av en lärare, blev tvungen att plocka bort alla foton. Hon fick stränga direktiv om att inte nämna vilken skola det handlade om.

– Läraren som tog dit mig blev utfryst i lärarrummet. Bromma gymnasium fick absolut inte förknippas med mig.

Du kanske inte skulle lagt ut bilderna på hemsidan till en porrklubb?
– Jag frågade självklart innan. Eleverna la ju ut på sina Instagram-sidor. Och ett halvår senare skrev de i årsboken att Pumas besök var det bästa som hände under hela deras gymnasietid. Vi hade ett bra samtal, de ställde bra frågor.

I somras var Johanna inbjuden till Lunds universitet för att prata inför studenter.

– Det var superkul. Det var en föreläsning som hette ”Fuck jantelagen”. Jag pratade om att gå sin egen väg och stå för det man gör. Det är en form av feminism där jag går i bräschen.

Kan man vara feminist och porrskådis?
– Ja det är i alla fall ett yrke där kvinnan tjänar mer än mannen och där kvinnan är stjärnan.

Den dagen hon lämnar porren helt, oavsett när det nu blir, kommer hon att möta en annan värld. Både vad gäller kvinnors ekonomiska verklighet, och allmänhetens syn på hennes tidigare yrkesval.

– Det är inte alltid lika lätt för mig i alla lägen. Alla är inte lika accepterande när det kommer till min bakgrund. Men samtidigt är det många som uppskattar mina kunskaper och erfarenheter från mitt yrke. Det gäller att fokusera på det positiva.

Är du rädd för att bli gammal?
– Nej, och jag är inte rädd för att dö. Jag vill dock hinna mer lite mer innan jag trillar av pinn.

Hur vill du bli ihågkommen?
– Som en jävligt glad människa som levde livet. Jag spred glädje. Och orgasmer, lägger hon till med ett skratt.

REPORTER

FOTOGRAF

Stefan Mattsson

Johanna sätter plus på livet:

1970-talet:

Jag kom till världen och har sett bilder på mig själv. Jag såg ut som ett väldigt glatt barn. Fem plus.
Johanna väljer en porrskådis som symboliserar 70-talet: John Holmes.

1980-talet:

Då hade jag inte så stor koll på något. Jag var mycket i stallet och trodde att Tumba var det största som kunde hända mig.
Johanna väljer en porrsskådis som symboliserar 80-talet: Traci Lords.

1990-talet:

Det började hända grejer. Jag levde ut lite mer. Jag hade ett så inrutat liv innan, nu började upptäcka att man kunde ta sig för av saker och ting.
Johanna väljer en porrskådis som symboliserar 90-talet: Asia Carrera.

2000-talet:

Då blev Puma Swede till och jag hamnade i Kalifornien. Samtidigt gick mina förhållanden käpprätt åt helvete.
Johanna väljer en porrskådis som symboliserar 00-talet: Jenna Jameson.

2010-talet:

Jag är nöjd med mitt liv. Allt jag gör är spännande: hamburgarna, konsten, dildos och porrklubb. Och ännu mer ska komma. Det är häftigt.
Johanna väljer en porrskådis som symboliserar 10-talet: Asa Akira.